In bed with Zlatan...

Fick en julklapp idag som var exceptionell!
Inte visste jag att jag varit så snäll.
Tack vare denna gåva blir min säng mer speciell
och en bortamatch nån annanstans allt mindre aktuell.
Jag kommer bädda varje dag utan något gnäll
och betydligt mer sällan sova på hotell.
Presenten är inte det minsta sexuell,
men prydd med elva män, varav en het rebell.
Risken att jag försover mig blir nu mer substantiell
och utan denna framöver blir min sömn ett sleeping hell.
Det jag ska göra nu är allt en liten skräll,
för jag hoppar i säng med Zlatan ikväll!

Kära ni, sitt inte där och tappa hakan,
ty det rör sig "bara" om landslagslakan...


















Tack till min vän A,
som vet vad jag vill ha!

En sista hälsning - om kroppkakor!

Fick ett väldigt speciellt mail på jobbet idag, från tjejen i växeln:

"Hej! En gammal man ringde nyss och ville att jag skulle hälsa att kroppkakorna är jättebra och goda! Han hälsade att han ringt och meddelat det tidigare, men var nu så gammal och ville hälsa detta en sista gång."

Först och främst är mailet speciellt för att i princip alla konsumenter som hör av sig gör det för att klaga. Vidare är det inte ofta som just kroppkakorna får någon större uppmärksamhet i vårt enorma företags portfölj bestående av högstatusstämplade (i alla fall internt) produkter som leverpastejer från Pastejköket & Arboga, premiumhelmuskelskinka från Lönneberga, korvar som prisats i chark-sm, för att inte nämna våra marknadsledande syltor, isterband och blodpuddingar...

Ni kanske som jag initialt skrattade till lite åt mailet. Men därefter blev jag rörd. Inte för att det snart tycks bli en kroppkakekonsument mindre, utan för att dessa kroppkakor antagligen varit en så viktig och god beståndsdel av den här mannens liv att han ville framföra detta, inte bara en gång utan flera.

Till mannen som ringde: jag vet inte vem du är men jag saknar dig redan! Vilken härlig inställning du måste ha. Man vet aldrig när det är för sent. Men det är aldrig för tidigt att visa någon sin uppskattning för något, vare det kroppkakor eller annat!

P.s. Har du inte testat våra kroppkakor, så gör det! Finns både småländska och öländska!

Nästa års julkort

Så har man överlevt ännu en jul,
eller ja, snarare sovit bort...
Fast det är faktiskt ändå rätt kul;
att hålla sig vaken blivit en sport.


Somnar man först i våran släkt,
ångrar man snart vad man gjort,
ty genast är man ett tacksamt objekt
för nästa års hemgjorda julkort.


Familjens vackra fyrbenta vän
verkar ha vissa modellambitioner.
Varför annars somna igen och igen
i såhär udda positioner?

MFFs egen analys av 2009

Tillbringade torsdagskvällen på mitt absoluta favoritställe för hemmamatcher; Swedbank stadion, där alla medlemmar i MFF som ville bjöds på rundvandring med insyn både i spelarnas bastu och the president's lounge (ett något konstigt namn med tanke på att vi lever i en monarki...) Mest intressant var nog ändå att det fanns en tjejtoa mitt i killarnas omklädningsrum!

Var e brudarna?

Därefter gavs MFFs egen analys av 2009 och först ut var VD Pelle Svensson med en omvärldsanalys. Bland annat nämndes att numera "spelar många ut sina kontrakt för att kunna gå som Bosman". Lite synd att man vet bättre än att fråga vem Bosman är och hur han går, för det hade annars varit rätt kul...

Som positivt med 2009 lyfte Pelle fram att flera spelare i MFF fått känna på både U21- och A-landslaget. Lyckostar! Vem hade inte velat känna på dem...

Som negativt nämndes att Pelle olyckligt hade blivit felciterad i media, där det påståtts att han sagt att "MFF ska vinna cupen & Allsvenskan", vad han egentligen hade sagt var att "MFF ska satsa på att vinna..." Som vanligt, med andra ord.

Ekonomin är positiv tack vare ett positivt spelarnetto tack vare en viss Toivonen. Och hade kunnat vara ännu mer positivt om det inte vore för en viss Wilton...

Då Rolle tydligen var på PRO-utbildning (är inte han för ung för PRO?!) så fick Gren stå för hela tränaranalysen. Ex-polis som han är tänkte en annan att det kanske skulle pratas spioner när rekryteringsprocessen av nya spelare presenterades. Men icke. Tydligen använder MFF vanliga scouter till detta... Iofs, de är ju kända för att alltid vara redo, så helt fel kan det ju inte va...

På frågan vad MFF letar efter för profil när de söker nya spelare gavs svaret att de ska:
* vara "dedicated" (fråga mig inte vad skillnaden är på dedicated och svenskans dedikerade, men "dedicated" nämndes mer än en gång så nån måste det vara...) på att jobba defensivt & offensivt
* ha en god förmåga att springa både framåt och bakåt
* ha god karaktär (denna karaktär definierades dock aldrig närmre...)
* sköta sig väl
* ha goda vitsord
* jobba hårt för laget & inte vara så EGO-fixerad
vartefter någon i publiken skrek: "Då hade ni aldrig fått hit nån som Zlatan..."

Som en konkurrensfördel varför spelare väljer MFF framför andra (tänkta) toppklubbar i Sverige nämnde Gren att MFF exporterar mycket spelare utomlands, vilket lockar hit många. Detta såg dock i princip resten av lokalen som en nackdel, då klubben bara blir ett skyltfönster och en transportsträcka till Europa och framförallt Turkiet.

Jag saknar Zlatan och Gren saknar fler "äldre, present players" i laget, och då kan jag inte låta bli att undra varför de släppte Skoog på det sätt som de gjorde inför säsongen. Han blev förresten skyttekung igår med sina 12(!) mål i Olympic Cup, vilket är ett mer än Daniel Larsson gjorde på hela säsongen...

Som en av årets bästa värvningar nämndes den nye fystränaren John Phillips.

2008 års 46 insläppta mål nämndes för att visa på framsteget att ha kapat detta till bara 25 i år. Kanske inte så konstigt att Sankan blev utsedd till Sveriges sexigaste man av just Gay-tidningen QX efter förra säsongen, med så många mål i baken...

Inför 2010 lyftes ett par fokus fram på vad som ska göras annorlunda:
* försvarsspel i 90min
* anfallsspel i 90min
vilket får mig att undra hur många minuter man siktat på under årets säsong? Och vad man kommer göra vid eventuella övertidsminuter nästa år?

Men mest undrar jag vem den där tjejtoan i omklädningsrummet är till för..?

Fredagkväll på Formtoppen - Standup istället för stepup

Var det egentligen så smart att starta en ny standupklubb just fredagen den trettonde, på ett gym och med inte mindre än två utlänningar i lineupen i självaste Vellinge kommun? Detta datum brukar ju betyda otur, men det var bara otur för de som inte var där, som Eric Andersson, en av kvällens briljanta komiker, uttryckte sig efteråt.

I och för sig, om det är någonstans det borde vara ok att köra standup på ett gym så är det väl just i denna kommun, där "friheten är större". Som en service för sina medlemmar tog gymmet inte något betalt av de 120 bokade deltagarna, men om någon inte dök upp väntade en 70kr-bötesavgift, precis som på ett vanligt pass. Men för övrigt var detta inget vanligt pass.

Som före detta instruktör på Formtoppen var det ett för mig helt nytt bemötande jag mötte i den stora salen när jag klev upp på scenen i rollen som kvällens konferencier, och att publiken skrattade redan innan mitt första skämt gjorde det lätt att trivas. Stämningen var på topp hela kvällen och kanske bidrog mina inledande ord om att man ofta måste ha en viss intelligens för att fatta humor till att skrämma publiken att skratta lite extra, rädda för att annars verka dumma. Att publiken var ett vältränat gäng rådde det inget tvivel om, det skrattades mer och längre än vad någon av oss komiker kunnat drömma om.

Foto: Rickard Omfors
Publik och pilatesbollar, så hette de enligt Mats som gjort research på hemsidan.

Med badtofflorna framför höll sig Näsetborna borta från scenen, i enlighet med reglerna vid bryggan i Falsterbo.


Jörund Larsen, kvällens blekaste, sexigaste, roligaste och ende norrman!


Mats Andersson, kvällens grymmaste publiksnackare som dessutom släppte loss rejält framför kameran, och det inte bara till fotografens förtjusning.


Khalid Geire, kvällens headline, imponerade som vanligt med läcker dans, enorm humor och...

...kvällen till ära även en härlig improvisation av bodybuildare!


Jörund tackades av först och placerades sedan vid utgången för att fylla "komikerkollekten" med hotet "50kr eller en kyss". Det blev en hel del kyssar... Och cash!

Resten av gänget: jag, Ludvig Samuelsson, Björn Tennfors, Khalid Geire, Nicklas Perslow, Eric Andersson och Mats Andersson.

Ett stort tack till alla som kom, skämtade och skrattade! Jag hoppas snart kunna hälsa er välkomna igen till NÄCK - Näsets Comedy Klubb!

Ett extra tack till mina föräldrar som blivit medlemmar bara för att få komma dit. Ni är fantastiska...som betalar 100kr var för att se mig skämma ut er offentligt! Tack även till min bror och hans kära brandmanskollegor som bidrog till showen på sitt sätt... Och till intiativtagaren Per Christiansson på Formtoppen!

Tio tips för en trevlig tripp till Barcelona

1. Res med en kompis vars resväska sjunger på sista versen, det är extremt underhållande att bevittna öppningsförsöken.

2. Res med en kompis som är hemma i tågbranschen och som snabbt snappar upp de moderna och lite annorlunda säkerhetsanordningarna, dock avsedda för barnvagnar.

3. Res med en kille som inte har några mindervärdeskomplex utan gärna låter sig fotograferas med stadens största sevärdhet.

4. Se upp för guldfirande AIKare, som tyvärr har spridit sig ända till Barcelona.
5. Res med en kille som inte skäms för att bära rosa, men som gärna orkar hålla sig vaken till avspark.
6. Res med en smålänning som vet hur man fixar gratis drinkar; man dricker upp halva och spiller ut resten och skyller på att bordet vickar... Funkar till och med två gånger på samma krog och samma dag! Liten nackdel bara att man tvingas gå med någon som ser ut som han kissat på sig medan byxorna torkar...
7. Res med en kille som blir mer och mer kaxig ju längre från sevärdheten man kommer och börjar jämföra storlek...
8. Res med en kille som är noga med att ge rikligt med dricks. Not!
9. Res med en kille som inte skäms för att bära stora hattar, risken är att vi hade frusit ihjäl annars...
10. Res med en kille med stort tålamod och ett hjärta av guld, som bjuder på ett stort glas vin när han själv tar en liten öl, och som man kan ha kul med när och var som helst; till och med på Gay-klubbar!!

Headhuntad till dejtingprogram #2

Vissa människor blir headhuntade till nya jobb, andra blir det till dejtingprogram på TV. Med tanke på mina blogginlägg är det kanske inte helt oväntat att just jag blir det och tanken har faktiskt slagit mig både att köpa en bondgård och försöka bli med barn (alternativt adoptera) bara för att kunna vara med i antingen Bonde söker fru eller Ensam mamma söker. Tycker dock att det senare av dessa två är ett väldigt orättvist program, dessa brudar har ju onekligen redan träffat rätt minst en gång i sina liv...

I somras fick jag inte mindre än tre inbjudningar skickade till mig på tre olika emailadresser med förfrågan om att vara med i Carolina Gynnings dejtingprogram Dagens Man. Övertalad av en av mina bloggläsare, skickade jag in en ansökan, bestående av namn, adress och en bild. Att inte ha blivit utvald kan man därför dra slutsatsen att det berodde på någon av dessa tre faktorer. Även om jag inte är särskilt fotogenic och min röst varken gör sig på radio eller tv, har jag till idag ändå trott att det berodde på att jag bor i Skåne och inte kunde ta mig till inspelningen i Stockholm. Men nu vet jag inte längre. Jag har nämligen fått en ny inbjudan, där de söker folk till ett dejtingprogram som ska spelas in i mörker... Kolla här:

"Hej Anna,
Är det möjligtvis så att du fortfarande letar efter den stora kärleken? (Ha, är himlen blå?) Nu kommer ett otroligt härligt och roligt datingprogram till Sverige (va, nu igen? var får ni allt ifrån...) och du har chansen att anmäla ditt intresse. I varje program får tre tjejer och tre killar chansen att träffa mannen eller kvinnan i sitt liv, men med en twist - de får bara träffas i ett totalt mörkt rum! (Aha, så nu platsar man...) Programmet är ett roligt och spännande experiment (ja, det låter verkligen som bra TV!) som handlar om den urgamla frågan: Är kärleken blind? Svaret på frågan får vi när paren slutligen får se varandra i fullt dagsljus och därefter ska välja om de vill fortsätta att träffas. Programmet kan beskrivas som ett feelgood-program som är så långt från förnedrings-TV man kan komma. (Ingen förnedrings-TV? Kan man bli mer förnedrad än om killen inte vill fortsätta träffa en i dagsljus?)
Ser fram emot att höra från dig! Hälsningar Caroline"

Tack för att du frågade Caroline, men jag tror jag hoppar den här gången!
Kram, Anna

Tre dagar kvar - banderollen är klar!

Om tre dagar flyger Swanen till Barcelona! Till skillnad från vad de flesta verkar tro så är resans huvudsyfte inte att "kanske råka hamna på samma plan som Zlatan på hemresan". Chansen finns ju att han också flyger hem på just måndag för Fotbollsgalan i Malmö. Men chansen att han, som vi, skulle flyga via Prag, känns tyvärr obefintlig.

För att öka chansen att han ser oss på plats har vi med oss denna hälsning:

Kontorshumor en regnig måndag

Det finns ALLTID nåt att glädja sig åt... I alla fall en dag som denna om man jobbar i Helsingborg med kollegor som oavsett hur mycket bättre MFF har spelat än HIF under årets säsong, bara har hänvisat till tabellen... Skrattar bäst som kollar tabellen sist!

Ett friskt perspektiv

Jag har legat sjuk en vecka, i vad som kan ha varit svininfluensan. En kollega, som förutom fyndig även är fågelskådare, förslog att det också kan ha varit swaninfluensan. Känns lite konstigt att inte veta säkert, men det enda sjukvårdsupplysningen gjorde när jag ringde för att bli upplyst, var att fråga om jag hade handsprit hemma. Förstod aldrig varför, när jag redan hade insjuknat och dessutom bor själv, men jag lugnade sjuksystern i luren med att jag nog kunde be någon köpa det till mig.

Det bästa med att vara sjuk är att man får perspektiv på mycket annat. Innan jag blev dålig var jag tex jävligt trött på att vara singel, så trött att jag gjorde skylten nedan. Men efter en veckas sjukdom fann jag mig istället bara jävligt trött på att vara sjuk. Att jag var singel spelade inte längre någon roll. Så med mitt nya, friska perspektiv i sinnet, har jag ställt undan skylten i garderoben. Men jag vågar inte slänga den helt... i fall jag skulle bli "sjuk" igen.

P.s. Skylten är för övrigt inspirerad av den här killen; http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5914320.ab, som var "jävligt trött på att vara arbetslös" och som efter bara ett par timmar med sin skylt hade fixat ett jobb. Man kan inte låta bli att undra vad resultatet skulle bli om man ställde sig vid stationen i rusningstrafik med min skylt...

Svinsjuk svan

Genom åren har jag stött på
både ett & annat svin,
så nog är jag lite trött på
att det saknas medicin.

De dyker upp, berör ens hjärta,
får en varm & börjar glänsa.
Man lämnas i sängen med stor smärta,
i likhet med en viss influensa.

För mig krävdes en hel sjuk vecka
för ett friskt perspektiv,
med eller utan nån som kallar mig "snäcka"
så älskar jag mitt så kallade liv.

Det är inte min stil att va bitter,
jag är ännu ung på sätt & vis:
hjärtat mitt klappar & själen min spritter,
så snart jag är på benen ska jag jaga gris!

En rosa kram på TV

Jag såg min söta mamma på TV3 ikväll,
kramandes Hasse Aro, det var allt en liten skräll!
Jag klandrar henne inte, jag hade själv kramat som en koala,
om killen hetat Zlatan och festen varit en annan gala...

Nyfriserad, klädd i rosa och vacker som en dag,
gjorde hon sig betydligt bättre på TV än jag.
På en gång kände jag - och det är ingen hemlighet:
stor glädje, enorm stolthet men störst tacksamhet,
inte för att hon råkat fastna på en lins,
utan för att fantastiska hon faktiskt finns.

Min mamma är helt underbar
& för det vill jag framförallt tacka far.

Vägen min

Jag vandrar ensam
genom en stad som vaknar
och undrar vilset
vad det är jag saknar.

Om dagen verkar vägen
allena avsedd för mig,
i drömmen om natten
delas den med dig.

Jag vet inte var
eller ens vem du är,
jag önskar bara
att du snart är här.

Ett meddelande mitt i natten

Jag väcktes sent en natt
av ett sött sms;
"saknar dig som attan
& längtar till vi ses".

Döm om min förvåning
men det var ändå rätt vrickat,
för när jag väl såg personen ovan
hade han helt glömt vad han skickat.

Så istället för att glädjas
och vårda minnet ömt,
gjorde jag som han gjort
och glömde det han glömt.

I bananskivarens tid

Jag snubblade över en lustig pryl på ICA häromdagen. En bananskivare. Eller ja... rättare sagt, vid en första anblick var den lustig. Efter ett tag insåg jag att den egentligen är oerhört obehaglig och att den säger tragiskt mycket om den tid vi lever i. Bananskivarens tid, när vi inte längre har tid och/eller förmåga att skiva en banan utan ett speciellt redskap avsett endast för detta.

I samma stund som jag såg bananskivaren började nationalekonomen i mig automatiskt att estimera antalet sekunder som skulle kunna tänkas sparas med den och därmed nyttan av dess funktion. Uppskattningsvis rör det sig om max tio sekunder per banan, och det under antagandet att man skivar väldigt långsamt på det traditionella sättet. I och för sig... äter man en banan om dagen, skivad, så skulle det innebära att man under ett år sparar drygt en timme med en bananskivare.

Dock måste man väga in tiden för att rengöra skivaren, vilket nog får antas vara något längre än för en vanlig kniv. Tidsvinsten bör därför justeras till knappt en timme på ett år, vilket inte heller det är en oansenlig mängd tid, då man kan ha mycket roligt istället för att skiva banan.

Bananskivaren på ICA fanns i flera olika färger och när jag hade bestämt mig för vilken jag föredrog, insåg jag att det hade gått minst så mycket tid att jag skulle behöva äta tio bananer för att tjäna in tiden jag redan slösat på produkten.

Det blev ingen bananskivare för min del. Jag äter nämligen inte banan. På grund av att de tar så lång tid att skala...

Behöver hjälp! Är med b...

Jag är med bolag. Eller ja, enskild firma för att vara korrekt. Tre år efter avklarad examen från Handelshögskolan i Stockholm kan jag, inte helt tippat, presentera mitt alldeles egna: ASKUL - Swanemärkt standup. Fast jag är osäker på om jag ska säga trots mina år på Handels eller tack vare...

Ett nyanlänt brev från Statistiska Centralbyrån roar mig, trots att de första raderna påminner mig plågsamt mycket om lektionerna i nationalekonomi:
"Nya företag är av vital betydelse för den samhällsekonomiska utvecklingen. När nya verksamheter växer fram bidrar de till att skapa tillväxt och sysselsättning. För att kunna utvärdera nya verksamheters effekt på samhällsekonomin behövs information..."
Jag tror tyvärr inte att jag i och med denna satsning kommer rädda Sverige ur finanskrisen, min ambition är bara att göra den här världen till ett lite roligare ställe.

På ett sätt kan jag dock komma att skapa sysselsättning inom kort, eftersom jag behöver hjälp av någon som har tid, lust och tillräckliga IT-kunskaper för att göra ett par Swanemärkta hemsidor tillsammans med mig. Så... Känner du någon som känner någon som känner någon som kan hjälpa mig?

Bortamatcher bra men "himma" bäst

Jag stressade hela vägen från kontoret till Swedbank stadion. På vägen hann jag tänka att någon borde uppfinna en dekal man kan ha i pannan i stil mer "Ur väg människa, jag är på väg till MATCHEN". Folk omkring en verkar nämligen alltid ovanligt tröga just när man är sen till en match. Framförallt sinkas man ofta av bekanta som inte har en aning om ens vad det är för match, vilket man då måste förklara för dem och slösa värdefulla sekunder på. En dekal hade kanske kunnat få dessa tyvärr lyckligt ovetande själar att i alla fall förstå att de borde veta vad det är för match och skämmas lite just för att de inte vet. Istället får de oss normala människor att skämmas för att vi är stressade på vägen dit, som om det gällde liv och död.

Innan matchen höll jag på att ångra att jag tagit med min småländske vän FB, när han plötsligt frågade om det var Ängelholm vi skulle möta... Herregud, finns det ens ett fotbollslag i Ängelholm liksom? Han räddade sig dock genom att berätta om den kvinna han mött innan matchen som frågat om det var Eslöv vi skulle möta. Det var faktiskt ännu värre...

Nöjet blev sen knappast mindre av att jag hade sällskap av FB eftersom han alltid höjer underhållningsvärdet med sina kommentarer och upptåg. Tyvärr, för hans del, fick han dock inte sett något av målen igår, eftersom han under två av dem hade fullt upp med att vinka till min mamma som satt tvärs över planen och inte såg honom eftersom hon till skillnad från honom var där för att titta på matchen... De andra tre målen missade han pga att han då SMSade min mamma för att få henne att vinka tillbaka, vilket hon till hans förtret inte gjorde eftersom hon inte visste vem smsen kom ifrån och vart hon skulle vinka.

Förra hemmamatchen hade jag och FB platser på sektionen som missvisande benämns "Sjungande sitt". Missvisande eftersom folk står och skriker där istället för att sitta och sjunga. Jag minns hur besviken FB var efter den matchen och hur han yttrade "Jag fattar inte hur folk kan betala för att sittplatser när de står upp i 90min. Det hade aldrig jag gjort..." Men det var precis vad han hade gjort då. Igår klagade dock inte ens smålänningen på prisvärdheten. Biljetterna var nämligen gratis. FB "betalade" tillbaka med att sjunga med i de skånska texterna så gott han kunde, vilket inte var särskilt gott. Vissa sjunger högre än bra och hans egna ord om att han är kung på Singstar ifrågasätts kraftigt efter denna lilla men höga "insats"... Hans insats som måltavla på stadion uppskattades desto mer:


Bortamatcher brukar vara bra, men den här "himma" var det bästa på länge!

Ett litet steg för MFF, ett stort steg för mig.

Var på MFFs träning i förmiddags, iklädd grön tröja. Som en slags protest. Och som en påminnelse till laget hur pinsamt nära vi ligger Bajen i tabellen. Vi får se om det räcker för att klara tre poäng mot ett ännu lite sämre Stockholmslag på måndag.

Inspirerad av min gode vän Dr Jo insåg jag att tiden är kommen att börja påverka på allvar och inte bara genom färgglada protester på träningen. För att dra mitt stå till stacken blev jag därför idag medlem i MFF och jag ser verkligen fram emot nästa årsmöte där jag minsann ska börja ställa krav på allvar. För att jag ska anse att de 300kr i medlemsavgift ska ha varit värda investeringen ser jag följande förändringar till nästa säsong; fler mål, kortare shorts och tightare tröjor.

På väg hem noterades Helsingborgs spelarbuss på parkeringen och jag misstänker att det var för att de hört talas om den Singeljogging som snart ska dra igång i Pildammsparken och att de var här för att tjuvträna. Eller ja, jag hoppas i alla fall det...

En sång till 5:ans busschaufför

(Mel: En busschaufför)

5:ans busschaufför, 5:ans busschaufför,
det är en man som gör en mör.
Det kvittar hur härligt han kör,
för han är sen så att det stör.
5:ans busschaufför, 5:ans busschaufför,
kommer jag ej sakna när jag dör.

Skönaste kommentaren från dagens match

Jag konstaterar krasst att jag aldrig lär kunna försörja mig som professionell gambler, då jag tippade att Sverige skulle vinna med 8-0 i dagens VM-kvalmatch mot Malta och vi istället vann genom ett maltesiskt självmål...

Däremot kan jag nog börja titulera mig expert, i alla fall bland mina tjejkompisar. Ett bevis på detta är det sms som trillade in med en fråga till just mig under matchen från min mycket förbryllade väninna K:
"Kära Anna, varför har en av maltaspelarna en kasslerkondom på huvudet?"
Nu vet jag inte om det var för mina fotbolls- eller för mina charkkunskaper som jag fick den här frågan, men mitt svar som var:
"För att höja underhållningsvärdet på en för övrigt usel tillställning."

Hyllning till Zlatan (efter VM-kvalrysaren Ungern - Sverige 1-2)

Det känns som igår men var visst häromdagen,

efter 92 min och 1-1 satt man panikslagen.

Framför sig såg man skandalreportagen,

och undrade om Lagerbäck skulle orka obehagen.

Lyckligtvis var övertiden väl tilltagen,

så i 93e minuten kom en sista pass, perfekt slagen,

och av Zlatan elegant emottagen,

innan han ännu en gång bröt mot naturlagen.

Enligt vissa supportrar till stockholmslagen

är han kaxig och självupptagen.

Men egentligen är han bara undantagen,

det som vi kallar jantelagen.

Synd bara att han är upptagen,

vem vill inte åt de arvsanlagen?

Zlatan, tack för att du räddade dagen

med din magkänsla & ditt mål med magen!

En ovanligt het taxiresa

Jag är nyss hemkommen efter en ovanligt het taxiresa som slutade med att taxichaffisen bad om mitt telefonnummer. Dessutom hade jag chansen få åka hem med några av Malmös hetaste brandmän. Tyvärr är inget av det så hett som jag försöker få det att låta, utan det handlar bara om det här: http://sydsvenskan.se/malmo/article547542/Taxi-brann-i-Malmo.html

Taxin som jag åkte med ikväll började plötsligt ryka och brinna kraftigt. Efter att ha ringt 112, ringde jag min brandman till bror som lugnande förklarade att bilar "brinner varje dag" och att de i verkligheten inte exploderar som de gör på film. Jag undrar dock om man varje dag förväntas betala för sånna här resor... Halvt på skämt och halvt för att ha något att prata om medan vi såg brandkåren släcka bilen frågade jag nämligen taxichauffören hur vi nu skulle göra med betalningen. Jag tyckte egentligen inte alls att det var rimligt att jag skulle betala någonting, men det tyckte han då han bekymrat undrade om jag inte hade några kontanter på mig. När jag inte hade det bad han om mitt nummer för att kunna ringa mig imorgon och ordna det då. Sedan försvann han, nästan som om mitt nummer var det enda han varit ute efter. Men jag vet att det bara är önsketänkande.

En tjej som kört förbi erbjöd mig skjuts hem, vilket var snällt men synd. Annars hade jag nog fått åka med det härliga gäng glada brandmän som vände mitt chocktillstånd till skratt.

Nu återstår bara att se vad taxiresan kommer kosta!

Tungt gig i Mellbystrand

Gigade på ett nytt ställe, Strand 12, i Mellbystrand igår och kan varmt rekommendera det till alla som kan ta sig dit. Det var knappt vi kunde det. Jag hade nämligen erbjudit mig att köra och de tre killarna som vågade åka med förstod ganska snart vad de hade gett sig in på. På väg ut ur Malmö höll jag nämligen på att köra E6an mot Trelleborg istället för norrut...

När vi hade hämtat den tredje killen i Landskrona var jag övertygad om att min brors lilla bil gått sönder, för jag kunde inte för mitt liv få bilen att accelerera upp i över 100km/h. Men tack och lov kom jag, som inte är van att ha tre fullvuxna män (eller ja 2½ eftersom en av killarna bara är 20år), på att det antagligen berodde just på lasten innan jag hann skämma ut mig totalt för mina medpassagerare. Vid närmare eftertanke är jag ju faktiskt inte ens van att ha en fullvuxen man med mig i bilen, så jag känner ändå att jag är ursäktad för min okunskap gällande mäns inverkan på en bils kapacitet att accelerera. På hemvägen var det knappt att vi kom över Hallandsåsen och då tipsade en av killarna mig lite diskret om att han skulle ha valt 4:an om det varit han som kört; en lärdom jag tar med mig från kvällen!

Giget gick bra för alla inblandade, utom möjligtvis för den äldre herren Mats i publiken som lyckats sätta sig precis framför scenen utan att riktigt inse vad det innebar. Tutti Blixt, som var konferencier för kvällen var ett nytt ansikte för mig. Förutom ett häftigt namn är hon dessutom polis, så äntligen har komikervärlden fått en kvinnliga motsvarigheten till Hasse Brontén. Förutom att hon inte raggar på yngre tjejer då, utan snarare äldre män, där huvudoffret för kvällen var stackars Mats, som fick ta emot förslag från de flesta av kvällens komiker. Det gick bra för alla, men allra bäst för Khalid Geire som tillsammans med Rolf Lassgård-lookaliken i publiken fick mest skratt för kvällen. Det är dock oklart om någon fick följa med Mats hem eller ej...

En sommarkär lek

Sommarflirten är
som sommarkatten,
sött sällskap på dagen
eller om natten.

En sommarkär lek
med stunder av lycka,
men underbart är kort,
för kort, kan man tycka.

Med höstens ankomst
blir man utelämnad,
då en framtid ihop
aldrig var ämnad.

Känslan man känt
var kanske överdriven,
saknaden är ändå stor
när man blir övergiven.

Har man lite bättre tur
när det väl blivit höst,
hittar man det hem som ger
mer än tillfällig tröst.

Då kan man kanske glädjas
även åt minnena som var,
från den sommartid
som var helt underbar.

Zlatantävling

Jag satt som bäst och laddade inför kvällens gig i Mellbystrand när jag plötsligt fick ett mail som nu gjort mig mycket upprörd. Egentligen låter jag mig inte störas av något när jag sitter och förbereder gig, men det här mailets rubrik innehöll det ord som kan få mig att släppa allt annat för stunden, oavsett vad jag håller på med: Zlatantävling.

Genast gick jag igång och såg mig själv ta på mig de begagnade Zlatanskorna och flyga ner till Barcelona för en match och ett möte med Zlatan, vilket var vinsten i just den här tävlingen. Jag klarade lätt den ena av de två frågorna och motiveringen på 20 ord hade mitt hjärta formulerat för länge sen. Men fråga 2 satte stopp för det roliga och visar dessutom att hela tävlingen är djupt diskriminerande eftersom bara 08:or har möjlighet att vinna! Man ska svara på vilken färg Zlatans Air Max 1 skor har, och dessa skor befinner sig just nu på en utställning på Söder i Stockholm. Jag retar mig så jag kan dö och har redan smsat ett tiotal vänner i Stockholm och bett om hjälp. De har bara skrattat åt mig och i något fall tackat för tipset om tävlingen...

Jag vädjar därför härmed om hjälp; befinner du dig i Stockholm och har möjlighet att hjälpa mig genom att ta dig till utställningen och Zlatans skor på Åsögatan 115 vid Medis på Söder (gratis inträde och öppet 12-17 idag & imorgon) så lovar jag dig riklig belöning. Om jag vinner garanterar jag rent av att du få följa med på resan! Så stick till Söder nu och messa mig svaret! Först till kvarn...

Bröllop istället för bortamatch

I helgen gjorde jag något för mig unikt. Jag valde bort en bortamatch. För ett bröllop. Självklart var det inte mitt eget bröllop. Det skulle jag aldrig lägga samma dag som MFF spelar match. Inte ens om den är i palmernas och tångstankens stad Trelleborg, som i lördags. Vid närmare eftertanke skulle jag nog inte lägga mitt bröllop ens när MFF har träning.

Inbjudan dök upp för ett halvår sedan och där uppmanades man att logga in på bröllopets hemsida för att presentera sig med en bild och text, en uppgift som jag fullbordade på fullaste allvar på följande sätt:

"Hello my tall and great friends! And congratulations! I am so happy for you. Thanks for the invitation, this is the best thing that has happened since Malmö FF's SM-guld in 2004. Of course I will be there! One question; are there any single guys coming? I am still "chasing frogs"...

Big hug from Skåne, Anna"

Kanske satte jag ribban för högt. Eller för lågt. Efter det kom det nämligen bara in några enstaka hälsningar. Och då hade jag ändå medvetet skrivit på svengelska för att göra det lite roligare. På bröllopsfesten blev det dock tydligt för mig att de flesta i alla fall hade läst gästboken, för jag behövde inte presentera mig för särskilt många. De flesta hade koll på både mig och min civilstatus. Detta trots att jag bar en annan hatt dagen till ära.

Min klänning för dagen hade jag för en gångs skull köpt i god tid och självklart straffade det sig, ty när veckan för högtidsdagen hade kommit passade den inte. Den hade, tro det eller ej, trots semestertider blivit för stor. En kvinnlig expedit tyckte att jag gott kunde "äta upp mig" innan bröllopet (dvs under de två dagar som var kvar...), och att detta för henne var ett typiskt i-landsproblem. Jag höll inte med henne, utan ansåg att det snarare måste vara mer av ett u-landsproblem, det där med för stora kläder...

Bröllopet gick bra och båda sa ja. Utanför kyrkan började sedan den verkliga showen, när "Kajan" från Hipphipp dök upp och presenterade sig som dagens toastmaster (fast då under namnet Johan Wester). Han inledde med att säga att om någon hade några frågor så skulle man fråga någon annan, för han hade ingen koll. På något sätt kändes det väldigt trovärdigt. Och sedan bad han alla som hade anmält intresse att hålla tal att fundera på om de inte skulle skriva ett tackkort istället. Jag började genast fundera...

Toastmaster Johan Wester, bland vissa mer känd som "Kajan", drar igång festen och visar var nödutgångarna är och vart vi ska ta vägen.
Jag hade ju som sagt redan ett halvår innan bröllopet anmält mitt civilstånd som singel och jag vet egentligen inte vilket som var värst; faktumet att jag sex månader innan tog för givet att jag fortfarande skulle vara singel ett halvår senare eller faktumet att jag faktiskt fortfarande var det; eller om det var det faktum att bruden hade svarat mig lika naturligt sex månader innan att "det kommer minst tre, kanske fyra singelkillar". Tre av dessa hade hunnit hitta någon över sommaren så jag blev placerad bredvid den fjärde. Trots att han var gammalt tennisproffs blev jag mer fascinerad när han nämnde att han i princip hade haft dubbelbröllop med självaste Henke Larsson! Det var dock en liten besvikelse att han inte hade samma relation till Zlatan. Vilket dock hade varit konstigt, eftersom Zlatan inte är gift.

Några av bröllopets gäster var från USA och därför sprang en liten Mark Levengood-lookalike man runt och översatte stora delar av kvällens tal som de amerikanske gästerna kunde ta del av genom sina mobiltelefoner. Mycket avancerat. Tyvärr hade vi vid vårt bord ändå en hel del språkliga problem, eftersom hälften var Stockholmare. Utan tolk.

Förresten, på tal om bröllop, om någon har missat det här härliga klippet från ett amerikanskt bröllop så kolla in det nu! Kanske kan det inspirera fler av mina vänner att gifta sig, för det gör till och med mig lite sugen...

http://www.youtube.com/watch?v=4-94JhLEiN0

Karin & Henrik; tack för en oförglömlig helg. Jag är glad att jag var på er fest, trots att MFF spöade Trelleborg med 2-0.

Skål för alla idioter

(Tillägnad min väninna K, vars möhippa jag tyvärr missar idag.)

Skål för alla idioter
som fått oss att skratta & gråta,
skål för att tiden nu kommit
att glömma & förlåta.

Skål för blomman
som aldrig blommade ut,
så att din saga nu får
ett riktigt vackert slut.

Skål för statistiken
som var en stor nolla,
killen du får nu
kan ju med mer än siffror trolla.

Skål för han den långe
som mest sårade mig
& tack för att du då
lät mig tröstas hos dig.

Skål & grattis till din prins,
ett bra bevis på att de finns!

På rätt väg

Det är dags att gå vidare i livet..

Dikten med ovanstående titel och första rad var avsedd för endast en person som nu har läst och tagit emot budskapet, varför jag väljer att ta bort dikten härifrån för att inte förvirra andra med den. Nyfikna själar får leta upp Sydsvenskan från i fredags, den 31 juli. Där återfinns dikten på sidan B26.

Turkiet vs Malmö

Vad är det som Turkiet har som inte Malmö har?
Undrar jag idag, då det är dit som alla drar.
Inte falafel, som i Malmö är självklar
& inte turkisk peppar, som finns i varje bar.
Turkisk magdans kan det va som någon föredrar,
men det är ändå nåt annat som är rätt svar;
ty tre saknade MFFare till Turkiet far
& i Malmö finns bara saknaden kvar.

Tips: Roligaste stället i Malmö

Igår kväll var nog det roligaste stället att befinna sig på i Malmö sportbaren Boomers, där jag tillsammans med ett gäng likasinnade himmelsblå fans beskådade MFFs efterlängtade vinst över Halmstad. Ikväll finns det anledning att tro att jag får en minst lika kul kväll på Kallis där Peter Wahlbeck & Ann Westin underhåller på MACK. Helgen tillbringades på diverse blandade ställen som alla var roliga på sitt sätt, men ett ställe utmärkte sig. Oberoende av vinst eller förlust, komikers närvaro eller ej, om ens civilståndsstatus var singel eller ej samt om ens promillestatus var nykter eller berusad, var just det stället nämligen garanterat underhållande.

Vi befann oss på utestället Prins Bernhard, mer känt som båten, för första gången och det finns anledning att tro att det var fler som var nya där. I alla fall var de flesta inte tillräckligt hemma för att ha registrerat att det översta trappsteget, när man var på väg högst upp för att komma till utebaren, var lite högre än övriga trappsteg. Bara lite, men ändå tillräckligt för att de flesta skulle snubbla till lite lagom, som i ett avsnitt från Dolda kameran. Dock utan risk för att någon skulle skada sig, mer än vissa vars image tycktes ta skada då den första reflexen hos dem var att snurra 360grader och se om någon såg det.

Skadeglädjen är kanske den sanna glädjen? I alla fall om man är lättroad och själv snubblade till ett par gånger på det där trappsteget under kvällen. Stället rekommenderas varmt till alla som vill ha en garanterat kul kväll oavsett rådande förutsättningar!

ÄNTLIGEN!

Efter regn kommer solsken,

heter det visst.

Det var den 10 maj

som di blåes sol sken sist.

Det är ändå inte solen

utan målen som man saknat

& nu tycks målskyttarna

äntligen ha vaknat.

Samtidigt som seriens vändning,

kom man idag med en nytändning.

Fortsätt ösa på där fram

& hålla tätt där bak,

nu när ni äntligen fått känna

segerns söta smak.

Det var kanske

ett litet steg i tabellen,

men samtidigt

ett stort steg för kvällen.

När vi satt där

& anade det som minst,

kom ni äntligen ut

med ett nytt recept för vinst.

Äntligen, där satt den! Jag tar av mig hatten & firar hela natten!

Ofrivilligt i bikini på MFFs eftermiddagsträning

Jag har skämtat om det. Att i bara bikinin sola samtidigt som jag kollar på MFFs träning från den grönare sidan av gräset. Idag blev det tyvärr verklighet och det trots att jag inte ens närvarade vid dagens träning utan valde att tillbringa eftermiddagen på Tallriken i Pildammsparken. Den sol som lyste när jag anlände och placerade mig på filten för att bättra på brännan försvann snart, men på grund av värmen låg jag kvar i bikini trots att himlen var täckt av moln.

Döm om min förvåning när jag mellan två sms tittade upp och rakt på tre träningsklädda spelare som kom gåendes bara några meter från mig. Eftersom de sneddade och dessutom i lite för behagligt promenadtempo, vill jag inte hänga ut de tre med namn här. Dock kunde jag inte låta bli att uppmuntrande skrika "öka takten!". En av dem vinkade igenkännande samtidigt som han svarade "Var är solen?"
"Inte på era matcher i alla fall" tänkte jag svara, men det var nog tur att jag inte gjorde det. Idag sken den i alla fall lite på deras träning.

Om jag skulle råka dö idag

Om jag skulle råka dö idag
vill jag att du ska veta hur jag känner;
att ingen är så glad som jag
att just du och jag blivit vänner.

Om jag aldrig skulle se dig mer
vill jag lämna dig med dessa ord;
att även om minnena med dig inte blir fler
är de bland de bästa från denna jord.

Om våra vägar skulle mötas igen
ska jag inte tveka en sekund,
att visa min kärlek till dig som vän
och hur jag uppskattar varje stund.

Fem små ord gjorde fotbollsfanatikern till hästtjej (iaf för en dag)

Ibland krävs det inte mycket för att man ska vara otrogen sin sanna passion och i helgen krävdes det bara fem ord för att jag skulle skippa fotbollen och bli hästtjej för en dag. Fem små, men icke desto mindre väl valda ord, ihopsatta till en slogan om Hansacompagniet i en tävling som de ordnat som sponsor till Falsterbo Horse show. Det är ännu oklart om jag och Fredrik vann för att vi var de enda tävlande men vi var lika glada ändå för VIP-biljetterna som tog oss in i helt ny värld.

Fredrik kliver försiktigt in på VIP-området.

Väl inne var Fredriks första spontana kommentar som speglade bådas känslor: "Undrar om folk ser på oss hur borta vi är?"
Om det inte syntes, så hördes det i alla fall för snart informerades vi om att det inte passade sig att varken göra vågen eller skrika "Ut med packet" under hästhoppningstävlingen.

Smålänningen avnjuter en äkta småländsk gratis-frukost; dvs med inte mindre än tre glas juice.

Efter frukosten började kändis-spottingen där Fredrik var på jakt efter Malin Banan, för oss andra mer känd som Baryard (han menade bestämt att det uttalas Banan i Småland. Någon som kan bekräfta eller dementera detta?). Malin identiferades snart med sin melon-mage och därefter spottades Peter Gustafson, mer känd som gay-bonden som sökte man istället för fru i senaste säsongen av det programmet. Länge trodde vi att han skulle få pris i tävlingen "Veckans hingst" men det gick istället till en för oss helt okänd häst. Inte för att vi kände till några hästar alls vid namn, men just "Veckans hingst" tycker man ju att man borde ha hört talas om.

Prisutdelning till "Veckans hingst" vars namn vi tyvärr redan har glömt.

Sedan påbörjade vi den sanna utmaningen med att försöka passa in på VIP-läktaren och bara genom att analysera och imitera hur och när de andra applåderade kom vi en bra bit på vägen.

Jag imiterar mannen bakoms applåd och känner mig som en i gänget.

Smålänningen likaså efter ett par glas vin.

Genombrottet för vår acceptans hos de andra hästmänniskorna på läktaren kom dock först och något oväntat när vi inhandlat vars sin vind- och vattentät jacka. Plötsligt gick vi från att ha varit gröna nykomlingar till rena trendsättare på VIP-sektionen då halva sällskapet av de äldre damer som satt vid vårt bort genast rusade iväg för att köpa likadana.

Lite mer varm i kläderna efter jackköp, skumpadrickande och programtittande.

Ny jacka garanterar tyvärr inte full koll. Här syns jag kolla åt helt fel håll, om man jämför med experten bredvid.

Damerna bredvid lärde oss både ett och annat om den här sporten och dess vett och etikett under dagen, och svarade vänligt på alla våra frågor. En fråga förblev dock obesvarad; och det var om den skygge kameramannen som stod snett framför oss var tysk eller inte?

Kameraman som verkade vilja vara anonym. Frågan är om han var tysk?

Frågan som ni vill ha besvarad är kanske vilka orden var som gav oss denna dag? Det var inte dessa, som dock var ett av de förslag vi valde mellan:

"Kvinna, man eller transa;

ska du ut och dansa?

Varför chansa?

Shoppa på Hansa!"

utan den här kortare och mer Hansa-anpassade varianten:

"Varför chansa? Shoppa på Hansa!"

Nu är det fotboll för hela slanten igen & jag är av förklarliga skäl mållös.

Sagt efter matchen

Trots mitt löfte om tre poäng i måndagens match blev det bara en när MFF spelade 0-0 mot Halmstad på Swedbank stadion, och trots ösregnet så var det måltorkan som störde flest. Nedan följer några kommentarer från spelare, tränare och publik efter matchen:

"Vi hade i alla fall inte tur med vädret", kommenterade mina släktingar från Helsingborg som satt på nedre delen av östra där regnet öste in.

"Vi får inget gratis", sa Rolle om de uteblivna målen.

"Inte vi heller", sa samma släktingar från Helsingborg som fått betala 275kr per skalle för kallduschen.

"Det var bättre musik på Falsterbo Horse show än här", min kompis F som vet att lägga fokus på det viktiga.

"Han håller tätt som en Tena Lady", min kompis P motiverar sitt val av Dahlin som matchens lirare. En motivering som kanske inte passade så bra just denna dag då samtliga spelare, inklusive Dahlin, var genomblöta av regnet.

"Bollen vill inte in", sa Jasmin Sudic om vad problemet är. Frågan är om inte bollen är "fel person på fel plats" i så fall...

"Malmö har ganska bra statistik borta mot Halmstad så det ska nog bli bra..." Jeffrey Aubynn om det kommande returmötet mot HBK. Vi får hoppas att han får rätt och att vi sopar mattan med kvastarna nästa måndag istället.

Undertecknad, som är mitt i sin semester, kan inte låta bli att avsluta med en positiv tanke trots att segrarna uteblir: "Hellre en dålig dag på Swedbank stadion än en bra dag på jobbet".

Rapport från gårdagens STÄNGDA träning

Gårdagens MFF-träning var stängd för allmänheten,

eller ja, stängd för de som saknar den rätta påhittigheten.

Maskerade som två helt vanliga turister,

anade ingen mitt & Fredriks uppdrag som bloggjournalister.

Med helikopter begav vi oss mot himmelska höjder,

för att spana in Malmös egna himmelsblå fröjder.

Vi styrde mot Malmö i en tim-fart på runt 200km,

för att kolla in träningen från en höjd på 300m.

Med mitt lokalsinne vet man aldrig om man hittar, trots att jag kan den här adressen,

men tack vare Turning Torso behövdes inte GPSen.

Väl framme vid arenan fick piloten lov att blunda hårt,

det kunde ju hända att hon tillhörde HBKs support.

Redan i Pildammsparken syntes några splare springa rundor,

men att avslöja vilka det var, vore en blunder.

Här en bild från gårdagens träningspass som bevis,

spelarna är bortretuscherade, naturligtvis.

Ifall nån spion från Halmstad råkar läsa detta,

vill jag inte sprida info som för motståndarna kan underlätta.

Men träningen såg bra ut, så ikväll blir det tre poäng.

Häng med till Swedbank och se när HBK åker på däng.

Ingenting är omöjligt. Gör som Zlatan...

Ingenting är omöjligt. Zlatan har visat det många gånger, och det senaste dygnet bevisade jag det själv. Till exempel för killarna i färghandeln som menade att det inte är möjligt att måla med väggfärg på tyg. Och för mina nära och kära som menade att jag omöjligt skulle hinna fixa det jag föresatt mig på en natt och ett köksgolv.

Det gick! Med vilja orkar man mer än man tror och med en hårfön torkar färg fortare än man kan ana.

I morse gick jag nästan som i sömnen till manifestationen på förmiddagens MFF-träning. Någon tittade nyfiket på när jag satte upp mitt verk för att se vad just jag ville förmedla. Ett skratt. Yes! Det hade definitivt varit värt det. Jag sjönk ner på en sits och avnjöt resten av träningen som var som en ren kärleksförklaring mellan alla som står MFF nära. Vackert. Trots regnet!

Någon föreslog mitt i nattens arbete att jag kanske borde skaffa familj eller en ny hobby. Varför? Jag har ju precis hittat en! Både familj och hobby...

En Swanemärkt banderoll.

En banderoll säger mer än tusen ord... Gör som Zlatan, satsa på seger!

Tysken funnen!

Äntligen, tysken är funnen!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5503682.ab

Hoppas jag kan få tillbaka mina skor nu, så att jag kan gå vidare.

Malmö by båt

Är bullarna bakade & kaffet bryggt?

Och ni smått sugna på en söndagsutflykt?

Då rekommenderas Malmö by båt,

eller denna lilla sanna anekdot.

I brist på pojkvän tog jag med två killar till kanalen,

och mötte upp föräldrarna med måsskit vid centralen.

Den småländske indiern följde med motstridigt,

då han konstaterat att vi åkt en dag för tidigt.

Ty på en skylt stod "imorgon bjuder vi på fika på turen",

men vi åkte som tänkt, trots smålänningen och den rådande konjukturen.

Första sevärdheten döljs här av en kepsklädd pensionär;

ett gammalt "kvinnofängelse för lössläppta kvinnor, som ej längre finns här"...

Paret framför klagade över att de varken såg eller hörde så mycket som de ville,
det var nog för att de satt sig fel; framför oss och bakom en rätt stor kille.

Kompisen Pers kamera dog tidigt, vilket han tyckte var trist.

Det stärker faktumet att han inte är kameraman, utan journalist.

Lånade ut min kamera till en av mina vänner,

men nån med större otur tror jag inte jag känner.

I ett försök att fånga en kvinnlig joggares rumpa,

lyckades han klicka just som hon var bakom ett träd och fick inte ens med en strumpa.

I brist på span ombord, syntes här tre sevärdheter.

Tyvärr saknas deras nummer & identiteter...

Här på bron syntes en sevärdhet av vilken vi gärna ser mera;

MFFs Jimmy Dixon, men att han är kvar när ni åker kan jag inte garantera.

Den här killen ville absolut bli fotograferad med det berömda P-huset Anna,

trots att många ville av och parkera där hade vi inte tid att stanna...

Turen fortsatte förbi stans nya och specialdesignade polishus,

men vi såg inte formens likhet med en fågel trots dagsljus.

Rundan rekommenderas varmt till alla,

se bara upp för måsskit som överallt tycktes falla.

Om ni föredrar att bränna kalorier längs kanalkanten,

rekommenderas den här budgetvarianten.