Nyligen trodde jag att jag hade gjort en riktig dundertabbe, en sån där som förstör en hel dag och som man bara inte kan släppa. Först ett bra tag därefter insåg jag tack vare en kollega att det inte alls varit så farligt och att dundertabben egentligen bara fått oproportionerliga dimensioner i min egen fantasi.
Dagen efter i provhytten under en shoppingrunda med bästa väninnorna, utbrast de båda samtidigt och som om de för första gången såg mina bröst: "Var har du gömt dem innan?!"
Inte för att bröst på något sätt kompenserar för brister, men varför är man så bra på att förstora sina brister och ännu bättre på att förminska sina styrkor? Inte för att jag lägger någon värdering i storleken på bröst, men det finns det ju andra som gör. Själv har jag aldrig sett mina som särskilt stora, trots att jag ju ser dem från närmast håll.
Det här är varken en beklagan över brister eller en hyllning till bröst, utan ett tack till mina vänner och andra i min närhet. Tack för att ni får mig att växa på rätt sätt så att bristerna och brösten hamnar i rätt proportion till varandra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
lägg upp bilder vetja, jag veeeet att du har manliga läsare som defintivt vill se men aldrig skulle våga fråga haha...
SvaraRaderaoch ja, bra skrivet! man glömmer bort sina fördelar och styrkor ibland. mera sånt!
o ha så kul på kryssningen, hoppas vi ses snart!!! kram
Haha sorry om jag gör någon besviken nu, men det här är inte tänkt att vara den typen av blogg...
SvaraRaderaVi ses snart, om inte förr så på Skrattstock! =)
...har såklart ordnat ledigt från jobbet så jag är där o tar plats!!
SvaraRadera...lämnar singellivet? tell me...