När jag mötte Anders Svensson

Med tanke på att dagens möte på Borås Arena mellan Anders Svenssons Elfsborg och MFFs pågar inte blev någon rolig historia, vill jag dela med mig av just en sådan om när jag mötte Anders Svensson.

Året var 2004 och Sveriges landslag var samlat i Stockholm inför EM i Portugal. Uttråkade av tentaplugg drog jag och väninnan C runt Östermalmskvarteren i hopp om att stöta på några av spelarna. Just som vi gett upp och vänt mot tunnelbanan kikade jag in mellan några välplacerade buskar framför Brasserie Godot och rakt in i Kim Källströms blick. Runt samma bord satt Anders Svensson, Pontus Farnerud och Marcus Allbäck. Bingo!

Vi gick in och började pimpla drinkar i baren samtidigt som vi spanade in spelarna i restaurangen. Naturligtvis såg jag det som ödet att vi hade råkat hamna just där med just dem, trots några timmars strukturerat sökande, och precis som när jag mötte Zlatan ville jag göra något speciellt av även det här tillfället. Efter att ha kikat igenom drinklistan kom idén jag sökt till mig; jag beställde in 4 cigarrer som den mycket samarbetsvilliga servitrisen lämnade till dem med följande lilla text: "Lycka till i Portugal grabbar. Här har ni något att fira segern med om några veckor!" De fyra tittade förvånat mot oss och någon, jag minns inte vem, vågade sig på en liten vinkning. Stort!

Med ro i själen, att jag hade "fångat ögonblicket" och gjort något av tillfället, tömde jag och C våra glas och gjorde oss redo att återvända till verkligheten och läroböckerna. I kön till toaletten kom plötsligt servitrisen fram till oss med var sitt glas champagne och lappen i retur med de fyras porträtt skissade och följande hälsning: "Tackar! Mackan undrade om han kan ta sin nu? Hoppas champagnen var god?" Vi skålade från avstånd ett tack och njöt av att den här storyn just då blivit ännu lite bättre. Dagen efter skulle vi ju kunna säga att Anders Svensson och Allbäck hade bjudit oss på skumpa. Och det gjorde vi.

Ni som gillar lyckliga slut ska stoppa här. Och ni som tåler pinsamheter kan läsa vidare.

Historiens sanna slut drar tyvärr ner dess coolhetsfaktor kraftigt. När vi njutit klart av våra gratisdrinkar och av utsikten, besökte vi damernas en gång till innan hemresan, då kvällen inte kunde bli så mycket bättre. Den skulle dock först bli mycket sämre. I kön till herrarnas dök nämligen de fyra upp. Och där stod vi alla sex. Som fån. Utan att säga ett enda ord. Det är utan tvivel den mest pinsamma tystnad jag någonsin varit med om.

Jag hoppas att några himmelsblå själar därute har fått perspektiv på kvällens möte, som inte på långa vägar var lika pinsamt som mitt. Jag fick ju inte ens till någon bortamatch...