Straffläggning & stolpe ut,
sen var den svenska sagan slut.
Matchen var över som på knock,
kvar syntes en ensam syndabock.
Men, hade man varit en man färre,
kunde det slutat ännu värre.
Efter första fyrtiofem var vi överkörda,
först efter pausen blev våra böner hörda.
Det var med pigga inhopp matchen vändes
& tack vare er malmöpågar som hoppet tändes.
Straffa dig inte utan försök att inse,
utan din insats hade det nog slutat 0-3...
Å du, välkommen him till Malmö igen,
här är vi redigt stolta över dig, vår vän.
fredag 26 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
sörlänningar är och förblir sörlänningar..
SvaraRaderaLite tunna!!!!
mmm.... och örebroare förblir örebroare... utanför startelvan! (eller har jag missat nån?)
SvaraRaderaJa men så gick det som det gick också!
SvaraRaderaBajs é Bajs nanananana Badapadadadada Bajs nanananana Bajs é Bajs Badapadadadada BAJS
SvaraRaderahehe skön dikt!
SvaraRaderaTack S.D! =)
SvaraRadera