Att våga är att förlora fotfästet en stund.
Att inte våga är att förlora sig själv.
- Sören Kierkegaard
Gårdagens reunion med min gamla gymnasievän T på Lilla torg blev riktigt lyckad, men kvällen slutade med ett stort misslyckande. Idag vaknade jag inte det minsta bakis, bara mycket besviken.
Eftersom både T och jag ogillar att fatta livsavgörande beslut, fick ett kast med hennes tärning avgöra var vi skulle inleda vår återträff. Det blev Steakhouse, där jag fick bekräftat min stammisstatus när vår servitör för kvällen undrade om jag "inte brukar va där". Tack och lov sa han inte "och du brukar beställa lammkött". För det gjorde jag igår med.
Kvällen avslutades på Koi, där jag däremot inte brukar va och jag vet inte om det var min avsaknad av urringad klänning, blont hår eller silikonbröst som gjorde att jag inte kände mig hemma. Inte ens Martin Dahlin kunde påverka detta, annars borde ju hans blotta närvaro kunnat föra mina tankar till fotboll. Martin Dahlin och hans autograf blev dock kvällens höjdpunkt för T som framförde sitt tack för hans insatser i VM-94. Bara femton år för sent. Han tackade och sa att det hade hänt honom två gånger innan. Den statistiken köper jag inte. Om han inte syftade på att det bara varit två läkare som gjort det innan, men hur kunde han i så fall veta att T är läkare? Hans kommentar fick absolut inte T ångra det tydligen ganska unika hon gjort utan hon var lyrisk när vi senare cyklade hemåt för att rama in autografen.
Det är så sant som det sägs, att man bara ångrar saker man inte gör. Även om jag inte samlar på autografer, så har jag samlat på mig en hel del roliga minnen genom åren och säkert smickrat lika många killar på köpet med saker jag gjort. Igår blev det tyvärr ingen story för min del. Om man inte räknar det som skedde på Grappa som en tragedi.
Innan Koi mellanlandade vi nämligen där och det var just här min höjdpunkt för kvällen befann sig. Tyvärr ledde samma höjdpunkt till kvällens besvikelse. Jag fick nämligen med mig en likadan lapp hem som Dahlin skrev sin autograf på. Med ett telefonnummer. Dessvärre fel nummer. Närmare bestämt mitt eget, som jag aldrig fick lämnat till kvällens höjdpunkt. Så nu sitter jag här och ångrar att jag inte gjorde nåt som jag inte hade ångrat om jag hade gjort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar