Fick ett samtal tidigare ikväll med en förfrågan om jag kunde tänka mig att ställa upp som "närmast anhörig". Min första reaktion till min väninna A med bror var att nu är ni väl ändå ute och cyklar, men det menade de att de visst inte var. Än. Men för att de skulle kunna komma ut och cykla mitt i natten om sisådär tre timmar, både bokstavligt och bildligt om ni frågar mig, så var de tvugna att hitta någon att sätta upp som närmast anhörig.
Om någon av dem får punka, innebär det att jag då ska agera närmast sörjande? Blir svårt i så fall med tanke på vilken grymt rolig dag som väntar imorgon. Mot Stockholm och Skrattstock. Swanar flyger dock hellre än cyklar...
lördag 30 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar