Imorgon är det Stockholm marathon och för tre år sedan tog jag mig själv runt banan på 3h och 42 minuter. Många har frågat mig varför. Fram till idag har jag trott att den främsta anledningen var den personliga utmaning jag behövde just då men idag fick loppet från 2006 en helt annan mening. Och framförallt den påse med MFF-logga som jag hade med mig den dagen.
Något försenad till MFFs träning idag hade jag inte mer än hunnit installera mig bland staketrävarna förrän en kontorsklädd man med MFF-nyckelband runt halsen stegade fram till mig och frågade om jag ska springa maran imorgon. Antagligen såg jag ut precis som det frågetecken jag kände mig som för han förklarade snabbt att han mindes mig från målgången av Stockholm marathon 2006 då min MFF-påse hade förenat våra trötta himmelsblå själar bland alla svettiga 08:or. Kort därefter skiljdes våra vägar och inte förrän idag korsades de igen. Sedan dess har han hunnit bli evenemangschef för Swedbank stadion. Och jag har hunnit börja med standup. Han är personen på tjänsten jag så många gånger funderat på att kontakta men utan att få tummen loss.
Sedan ett tag söker jag inte meningen med allt, men i det här fallet gick det inte att missa den. Den kom till mig som en perfekt avvägd boll, man enkelt tar ner på bröstet och sen försöker göra något snyggt avslut med. Jag hoppas att dagens möte kan leda till någon form av samarbete. Tack vare en påse!
Värt att notera från träningen var annars att Hasse Borg för omväxlings skull var ute och cyklade samt att Aubynn körde rehab tillsammans med en initialt oidentifierad blondin i röda skor. Insåg snart att det var Toivonen som var på besök. En extra bonus var det samtal jag hade mot slutet av passet med ett sant fotbollsgeni som stod bredvid mig.
Uthållighet lönar sig. Det är dagens insikt. Förr eller senare är man på rätt plats vid rätt tid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Höör ser allt!!
SvaraRadera