I bananskivarens tid

Jag snubblade över en lustig pryl på ICA häromdagen. En bananskivare. Eller ja... rättare sagt, vid en första anblick var den lustig. Efter ett tag insåg jag att den egentligen är oerhört obehaglig och att den säger tragiskt mycket om den tid vi lever i. Bananskivarens tid, när vi inte längre har tid och/eller förmåga att skiva en banan utan ett speciellt redskap avsett endast för detta.

I samma stund som jag såg bananskivaren började nationalekonomen i mig automatiskt att estimera antalet sekunder som skulle kunna tänkas sparas med den och därmed nyttan av dess funktion. Uppskattningsvis rör det sig om max tio sekunder per banan, och det under antagandet att man skivar väldigt långsamt på det traditionella sättet. I och för sig... äter man en banan om dagen, skivad, så skulle det innebära att man under ett år sparar drygt en timme med en bananskivare.

Dock måste man väga in tiden för att rengöra skivaren, vilket nog får antas vara något längre än för en vanlig kniv. Tidsvinsten bör därför justeras till knappt en timme på ett år, vilket inte heller det är en oansenlig mängd tid, då man kan ha mycket roligt istället för att skiva banan.

Bananskivaren på ICA fanns i flera olika färger och när jag hade bestämt mig för vilken jag föredrog, insåg jag att det hade gått minst så mycket tid att jag skulle behöva äta tio bananer för att tjäna in tiden jag redan slösat på produkten.

Det blev ingen bananskivare för min del. Jag äter nämligen inte banan. På grund av att de tar så lång tid att skala...

Behöver hjälp! Är med b...

Jag är med bolag. Eller ja, enskild firma för att vara korrekt. Tre år efter avklarad examen från Handelshögskolan i Stockholm kan jag, inte helt tippat, presentera mitt alldeles egna: ASKUL - Swanemärkt standup. Fast jag är osäker på om jag ska säga trots mina år på Handels eller tack vare...

Ett nyanlänt brev från Statistiska Centralbyrån roar mig, trots att de första raderna påminner mig plågsamt mycket om lektionerna i nationalekonomi:
"Nya företag är av vital betydelse för den samhällsekonomiska utvecklingen. När nya verksamheter växer fram bidrar de till att skapa tillväxt och sysselsättning. För att kunna utvärdera nya verksamheters effekt på samhällsekonomin behövs information..."
Jag tror tyvärr inte att jag i och med denna satsning kommer rädda Sverige ur finanskrisen, min ambition är bara att göra den här världen till ett lite roligare ställe.

På ett sätt kan jag dock komma att skapa sysselsättning inom kort, eftersom jag behöver hjälp av någon som har tid, lust och tillräckliga IT-kunskaper för att göra ett par Swanemärkta hemsidor tillsammans med mig. Så... Känner du någon som känner någon som känner någon som kan hjälpa mig?

Bortamatcher bra men "himma" bäst

Jag stressade hela vägen från kontoret till Swedbank stadion. På vägen hann jag tänka att någon borde uppfinna en dekal man kan ha i pannan i stil mer "Ur väg människa, jag är på väg till MATCHEN". Folk omkring en verkar nämligen alltid ovanligt tröga just när man är sen till en match. Framförallt sinkas man ofta av bekanta som inte har en aning om ens vad det är för match, vilket man då måste förklara för dem och slösa värdefulla sekunder på. En dekal hade kanske kunnat få dessa tyvärr lyckligt ovetande själar att i alla fall förstå att de borde veta vad det är för match och skämmas lite just för att de inte vet. Istället får de oss normala människor att skämmas för att vi är stressade på vägen dit, som om det gällde liv och död.

Innan matchen höll jag på att ångra att jag tagit med min småländske vän FB, när han plötsligt frågade om det var Ängelholm vi skulle möta... Herregud, finns det ens ett fotbollslag i Ängelholm liksom? Han räddade sig dock genom att berätta om den kvinna han mött innan matchen som frågat om det var Eslöv vi skulle möta. Det var faktiskt ännu värre...

Nöjet blev sen knappast mindre av att jag hade sällskap av FB eftersom han alltid höjer underhållningsvärdet med sina kommentarer och upptåg. Tyvärr, för hans del, fick han dock inte sett något av målen igår, eftersom han under två av dem hade fullt upp med att vinka till min mamma som satt tvärs över planen och inte såg honom eftersom hon till skillnad från honom var där för att titta på matchen... De andra tre målen missade han pga att han då SMSade min mamma för att få henne att vinka tillbaka, vilket hon till hans förtret inte gjorde eftersom hon inte visste vem smsen kom ifrån och vart hon skulle vinka.

Förra hemmamatchen hade jag och FB platser på sektionen som missvisande benämns "Sjungande sitt". Missvisande eftersom folk står och skriker där istället för att sitta och sjunga. Jag minns hur besviken FB var efter den matchen och hur han yttrade "Jag fattar inte hur folk kan betala för att sittplatser när de står upp i 90min. Det hade aldrig jag gjort..." Men det var precis vad han hade gjort då. Igår klagade dock inte ens smålänningen på prisvärdheten. Biljetterna var nämligen gratis. FB "betalade" tillbaka med att sjunga med i de skånska texterna så gott han kunde, vilket inte var särskilt gott. Vissa sjunger högre än bra och hans egna ord om att han är kung på Singstar ifrågasätts kraftigt efter denna lilla men höga "insats"... Hans insats som måltavla på stadion uppskattades desto mer:


Bortamatcher brukar vara bra, men den här "himma" var det bästa på länge!

Ett litet steg för MFF, ett stort steg för mig.

Var på MFFs träning i förmiddags, iklädd grön tröja. Som en slags protest. Och som en påminnelse till laget hur pinsamt nära vi ligger Bajen i tabellen. Vi får se om det räcker för att klara tre poäng mot ett ännu lite sämre Stockholmslag på måndag.

Inspirerad av min gode vän Dr Jo insåg jag att tiden är kommen att börja påverka på allvar och inte bara genom färgglada protester på träningen. För att dra mitt stå till stacken blev jag därför idag medlem i MFF och jag ser verkligen fram emot nästa årsmöte där jag minsann ska börja ställa krav på allvar. För att jag ska anse att de 300kr i medlemsavgift ska ha varit värda investeringen ser jag följande förändringar till nästa säsong; fler mål, kortare shorts och tightare tröjor.

På väg hem noterades Helsingborgs spelarbuss på parkeringen och jag misstänker att det var för att de hört talas om den Singeljogging som snart ska dra igång i Pildammsparken och att de var här för att tjuvträna. Eller ja, jag hoppas i alla fall det...

En sång till 5:ans busschaufför

(Mel: En busschaufför)

5:ans busschaufför, 5:ans busschaufför,
det är en man som gör en mör.
Det kvittar hur härligt han kör,
för han är sen så att det stör.
5:ans busschaufför, 5:ans busschaufför,
kommer jag ej sakna när jag dör.

Skönaste kommentaren från dagens match

Jag konstaterar krasst att jag aldrig lär kunna försörja mig som professionell gambler, då jag tippade att Sverige skulle vinna med 8-0 i dagens VM-kvalmatch mot Malta och vi istället vann genom ett maltesiskt självmål...

Däremot kan jag nog börja titulera mig expert, i alla fall bland mina tjejkompisar. Ett bevis på detta är det sms som trillade in med en fråga till just mig under matchen från min mycket förbryllade väninna K:
"Kära Anna, varför har en av maltaspelarna en kasslerkondom på huvudet?"
Nu vet jag inte om det var för mina fotbolls- eller för mina charkkunskaper som jag fick den här frågan, men mitt svar som var:
"För att höja underhållningsvärdet på en för övrigt usel tillställning."

Hyllning till Zlatan (efter VM-kvalrysaren Ungern - Sverige 1-2)

Det känns som igår men var visst häromdagen,

efter 92 min och 1-1 satt man panikslagen.

Framför sig såg man skandalreportagen,

och undrade om Lagerbäck skulle orka obehagen.

Lyckligtvis var övertiden väl tilltagen,

så i 93e minuten kom en sista pass, perfekt slagen,

och av Zlatan elegant emottagen,

innan han ännu en gång bröt mot naturlagen.

Enligt vissa supportrar till stockholmslagen

är han kaxig och självupptagen.

Men egentligen är han bara undantagen,

det som vi kallar jantelagen.

Synd bara att han är upptagen,

vem vill inte åt de arvsanlagen?

Zlatan, tack för att du räddade dagen

med din magkänsla & ditt mål med magen!

En ovanligt het taxiresa

Jag är nyss hemkommen efter en ovanligt het taxiresa som slutade med att taxichaffisen bad om mitt telefonnummer. Dessutom hade jag chansen få åka hem med några av Malmös hetaste brandmän. Tyvärr är inget av det så hett som jag försöker få det att låta, utan det handlar bara om det här: http://sydsvenskan.se/malmo/article547542/Taxi-brann-i-Malmo.html

Taxin som jag åkte med ikväll började plötsligt ryka och brinna kraftigt. Efter att ha ringt 112, ringde jag min brandman till bror som lugnande förklarade att bilar "brinner varje dag" och att de i verkligheten inte exploderar som de gör på film. Jag undrar dock om man varje dag förväntas betala för sånna här resor... Halvt på skämt och halvt för att ha något att prata om medan vi såg brandkåren släcka bilen frågade jag nämligen taxichauffören hur vi nu skulle göra med betalningen. Jag tyckte egentligen inte alls att det var rimligt att jag skulle betala någonting, men det tyckte han då han bekymrat undrade om jag inte hade några kontanter på mig. När jag inte hade det bad han om mitt nummer för att kunna ringa mig imorgon och ordna det då. Sedan försvann han, nästan som om mitt nummer var det enda han varit ute efter. Men jag vet att det bara är önsketänkande.

En tjej som kört förbi erbjöd mig skjuts hem, vilket var snällt men synd. Annars hade jag nog fått åka med det härliga gäng glada brandmän som vände mitt chocktillstånd till skratt.

Nu återstår bara att se vad taxiresan kommer kosta!