Funderat på att flytta till Gävle?

Oinspirerad efter dagens 0-0 mellan MFF och Gelfe IF vill jag bara bjuda er tjejer som ibland får oanständiga och/eller ovälkomna inviter på krogen på ett par användbara repliker på tal om just Gävle:
"Du har inte funderat på att flytta till Gävle?"
Om han inte heter tex Hasse Berggren och svarar att han redan bor där, svarar mannen i fråga då med största sannolikhet:
"Nä, hur så?"
"För där behöver de en bock som ingen tänder på."

=====================================
Swanens sammanfattning av matchen:
Dagens pudding: Daniel Theorin i Gefle (Varför släppte MFF iväg honom?)
Dagens sämste bagare: Labinot Harbuzi med plåster i pannan som sägs ha fått en plåt i huvet?
Dagens förbättring: Jimmy Durmaz vars uppsatta hår var ett klart lyft sen sist. Har min blogg nått honom? Bra i så fall!

Hur man inleder ett "jobbigt" möte

Idag var jag på en av våra fabriker för att hålla i ett informationsmöte. Förändringen som skulle presenteras är en känslig fråga för många där och jag visste att stämningen skulle bli väldigt tryckt. Vanligtvis brukar jag försöka få med något inslag av humor, eller Zlatan, i mina presentationer, men idag var det inte läge för det.

När jag kom in i det rymliga fikarummet satt där redan ett fyrtiotal ur personalen och det blev genast knäpptyst. Osäker på var jag skulle stå för att alla skulle se, frågade jag hastigt och utan att tänka mig för: "Var vill ni ha mig?" I samma sekund som jag hade formulerat orden insåg jag vad det inbjöd till för svar, och från en man i hörnet kom ett alternativ: "Ja, helst på bordet..." Fniss från flera håll i lokalen. Jag kontrade snabbt med "Å nä, då får vi allt lära känna varandra lite bättre först". Den tryckta stämningen hade lättat lite och mötet kunde öppnas.

Sökes "Söt kille på Sthlm flygplats"

Tyvärr är det inte jag som efterlyser denne söte kille efter mina besök på Bromma flygplats de senaste dagarna. Den lyckliga, eller olyckliga, sökaren är däremot någon i finska Vaasa som har googlat på just "Söt kille på Sthlm flygplats" och därigenom hamnat på min blogg, där jag ju skrivit både om flygplatser och om en söt kille, dock på Pressbyrån i Helsingborg.

Själv har jag googlat på en hel del liknande kombinationer genom åren. Det ska gudarna veta. Och det vet google. Och antagligen en hel del bloggare vars sidor jag mer eller mindre logiskt hamnat på. Samtidigt som jag lider med denna någon kan jag inte låta bli att tycka att det är en lite för generell sökning för att vara riktigt seriös. Å andra sidan kan det handla om en amatörgooglare. Eftersom det finns mer än en flygplats i Stockholm, kunde ju någon ha begränsat sökresultaten betydligt genom att söka specifikt på tex Arlanda istället. När jag en gång sökte efter en söt servitör på Lilla torg skrev jag ju inte Lilla torg utan namnet på stället där han jobbade.

Nu kanske det inte alls handlar om en tjej (eller kille!) som söker efter en söt kille som de spanat in, utan någon kanske rent av är den söte killen som varit på en flygplats där han känt sig inspanad av en tjej (eller kille!) som han misstänker genast rusat hem och bloggat om honom. För att kolla om han har rätt googlar han på så sätt en möjlig beskrivning av sig själv för att se om hans känsla var rätt. Det finns ju faktiskt människor som gör så, bloggar om okända söta killar de ser. Jag till exempel. Det var precis så jag resonerade om killen på Pressbyrån; bloggar jag om dig så googlar du kanske dig? Men han har inte gjort det än...

Ytterligare en möjlighet, i vilket fall det är helt förståeligt att sökningen är så generell som den är, är om det handlar om någon som tex ska söka jobb på en flygplats i Stockholm. Då är det till och med smart att googla på "Sthlm flygplats" istället för Arlanda eller Bromma, för att sen låta listan över sökresultaten avgöra var man ska prioritera att skicka sin ansökan. Om nu söta killar i ens omgivning är en viktig faktor för någon som söker jobb vill säga.

Oavsett vad som ligger bakom just denna sökning så önskar jag någon lycka till!

Ny nedräkning

Det sägs ju att mister man en står det tusen åter. Betyder det då att om man mister tusen, som på en missad singelkryssning, så står det en åter? Det räcker liksom. I den eviga väntan på Honom har jag nu startat en ny nedräkning.

Jag är inte rädd för att testa nya grejer. Förra sommaren när jag en dag på stranden stod och valde mellan en vit Magnum och en Lakritspuck så tog jag något helt annat. En 88a. Det var helt ok, förutom att just den här 88an gjorde lumpen och bara var hemma på helgerna. Men 88an gav ändå mersmak så när Malmö om 51dagar och 9timmar invaderas av vältränade 88or från hela Europa som ska spela U21 EM i fotboll så ska jag vara redo. Redo med två skyltar i publiken "Vi ses i parken" och "See you in the park" för att maximera mina chanser att hitta Honom där och då.

Gårdagens glädjespridare

På hemvägen från det inställda planet på Ängelholms flygplats passerade jag Knutpunkten i Helsingborg, och där på Pressbyrån fann jag gårdagens glädjespridare mitt i allt elände. Jag brukar börja varje arbetsdags med att köpa tuggummi där, men har aldrig stött på just den här kassören någon gång. Det blev en yoghurt för 14kr att tröstäta på tåget hem. När jag lade fram två tior svarade han direkt:
"Då får du sex tillbaka" och gav mig ett stort leende.
Tänk om alla söta killar i servicebranschen gjort så. Bjudit på ett stort leende alltså!

STATUS: STÄNDIG SINGEL

Jag vet att ni är många där ute som blir väldigt besvikna nu. Det var ju idag det skulle ske; Swanen skulle åka på singelkryssning och inte återvända till fastlandet förrän hon fixat fast förhållande.

Ödet ville annorlunda. Eller någon. Det kan ju ha berott på sabotage att flyget var inställt och att jag därmed omöjligt skulle hinna upp till Stockholm i tid för avgången med Spraydate. En jämnårig kille bakom mig i Kullaflygskön beklagade sig högljutt att han måste med flyget för att han skulle vidare med en kryssning. Tydligen var det inte singelkryssningen han skulle med på. Eller så vågade han inte erkänna det efter att han sett min romantiska reaktion när jag fantiserade om hur han och jag skulle finna varandra där och då, som på film, medan de andra tusentals singlarna flöt iväg mot Åland.

Stödet från min omvigning har varit enormt under uppladdningen och nedräkningen nu veckorna före avresan. Minst sagt. Mina föräldrar som kanske mer än någon annan jagar titlarna mormor och morfar till sina cv innan de pensionerar sig, gav mig boken "Sälj dig själv på 30sekunder". Med tanke på att kryssningen varade ett dygn skulle jag hunnit med nästa 3000 försäljningar, så visst var oddsen goda. Vidare har komikerkollegor fällt väldigt uppmuntrande kommentarer om hur skönt det ska bli att slippa mitt ständiga skämtande om singellivet. För att inte tala om kollegorna på jobb idag som önskade mig lycka till värre än jag skulle åka till Bingolotto för att snurra på hjulet och de skulle få ta del av vinsten. Egentligen såg nog de flesta där mest fram emot att få ett slut på mitt ständiga spanade och flirtande på fikan.

Läste i Metros horoskop imorse att "Tiden börjar bli knapp. Passa på att klara av en viss uppgift medan förutsättningarna är gynnsamma." Det var ju precis det jag skulle göra idag. Och få ett slut på morsans tjatande "När jag var 28 hade jag minsann skaffat både man och två barn..."

Jag brukar se en mening med det mesta, och nu söker jag efter meningen med det här. Kanske ska jag gå ut en sväng och se om Han hittar mig, den ständiga singeln.

Skrattmåsarna-Swanen 14-1

Idag väcktes jag av en kraftig smäll mot ett av mina två fönster och det var faktiskt ganska trevligt som omväxling till de skrattsalvor som måsarna väckt mig med under två veckors tid nu. Jag vet inte om det här var en mås, men så fort jag är frisk och tillbaka på jobbet igen ska jag kolla med min kollega och fågekskådarvän hur det brukar låta när just en mås kraschar in i ett fönster. Det måste i alla fall ha varit en konstnärligt lagd fågel för han såg till att lämna ett sista avtryck efter sig på rutan, som jag ska njuta av så länge det går. Det ska påminna mig om morgonen då jag fick skrattat bäst och sist...

MFF, psykologen & jag

Är hemma sjuk idag och det är aldrig kul, men just idag är det ovanligt dåligt tijmat. Dels för att det är min sista dag som singel och dels för att mina kollegor kommer tro att jag är hemma och ältar MFFs förlust från igår. Det är jag inte. Jag är sjuk. Men när jag ändå är hemma kan jag lika gärna älta MFFs förlust från igår.

Årets "första" förlust som några medier lite väl pessimistiskt valt att kalla den. Varför förutsätter man att det ska bli fler genom att benämna den som "den första"? "Årets förlust" hade varit bättre, även om en förlust aldrig är bra. En dålig bortamatch har vi väl dock alla varit med om någon gång, och det viktiga är att undvika en upprepning. Det vore trist om spelarna blir kända för dåliga bortamatcher, på mer än en plan...

Innan gårdagskvällens bittra besvikelse på Borås Arena hann jag dock få ett glädjebesked som hette duga. Eller rättare sagt hette Sverker Bengtsson. Min väninna A ringde lyrisk och berättade att hon fått veta att hennes vän, just Sverker Bengtsson, jobbar som idrottspsykologisk rådgivare åt MFF. Det visste jag redan. Men vad jag inte visste var att hon känner Sverker. Jag kan inte fatta att hon har undanhållit mig denna information. A gottgjorde det med att berätta att hon hade nämnt sin fanatiska fotbollsfreak till vän (dvs mig) för honom och på det hade han genast svarat att han har tystnadsplikt. Det har jag full förståelse för och jag skulle aldrig komma på tanken att missbruka hans position för att be honom berätta för mig om dem, däremot kanske han kan berätta för dem om mig?

Vi är många som noterat Pärmen som plockas fram, framförallt i landslagssammanhang, när spelare ska bytas in. Igår plockade även Rolle fram Pärmen och spekulationerna om vad där stod startade direkt. Själv spekulerade jag mer i vad där skulle kunna stå om Sverker Bengtsson får bestämma dessa antagligen kärnfullt konstruerade och individuellt anpassade budskap för att maximera spelarnas prestationer. Enligt en vän sägs Zlatan ha avslöjat att det stått "Gör ett snyggt mål" i Pärmen efter någon match där han som vanligt gjort ett snyggt mål. Mitt förslag till Sverker är att till de unga anfallarna som vill bli lika bra som Zlatan, helt enkelt skriva: "Gör som Zlatan, skaffa er en betydligt äldre flickvän med ett efternamn på fem bokstäver som börjar på S." Han, om någon, bör kunna intala dem att det är vägen till framgång. Till de spelare som hållt på ett tag men ändå inte hittat rätt kan följande tips passa bättre: "Testa nåt nytt, byt flickvän. Brunetter betyder tur." Kanske finns där någon skrockfull som går på det? De äldsta spelarna som sjunger på sista refrängen och eventuellt gör något inhopp behöver dock en annan typ av motivation "Skaffa en yngre tjej som vill ha dig, för nästa år kommer inte MFF vilja det."
Sverker, jag hoppas att du är en sån som googlar dig själv, hamnar här och tar till dig mina tips. Hör gärna av dig om du vill ha fler!

P.s. Gårdagens pudding blev Elfsborgs Denni Avdic, som dessutom enligt "Det visste ni inte om mig"-info på klubbens hemsida tydligen är grym på att baka. Och det stämmer faktiskt; det visste jag inte! För övrigt är jag mycket imponerad över i princip hela Elfsborgs laguppställning; att få till och med ett varumärke som Ellos att framstå sexigt är inte illa!

När jag mötte Anders Svensson

Med tanke på att dagens möte på Borås Arena mellan Anders Svenssons Elfsborg och MFFs pågar inte blev någon rolig historia, vill jag dela med mig av just en sådan om när jag mötte Anders Svensson.

Året var 2004 och Sveriges landslag var samlat i Stockholm inför EM i Portugal. Uttråkade av tentaplugg drog jag och väninnan C runt Östermalmskvarteren i hopp om att stöta på några av spelarna. Just som vi gett upp och vänt mot tunnelbanan kikade jag in mellan några välplacerade buskar framför Brasserie Godot och rakt in i Kim Källströms blick. Runt samma bord satt Anders Svensson, Pontus Farnerud och Marcus Allbäck. Bingo!

Vi gick in och började pimpla drinkar i baren samtidigt som vi spanade in spelarna i restaurangen. Naturligtvis såg jag det som ödet att vi hade råkat hamna just där med just dem, trots några timmars strukturerat sökande, och precis som när jag mötte Zlatan ville jag göra något speciellt av även det här tillfället. Efter att ha kikat igenom drinklistan kom idén jag sökt till mig; jag beställde in 4 cigarrer som den mycket samarbetsvilliga servitrisen lämnade till dem med följande lilla text: "Lycka till i Portugal grabbar. Här har ni något att fira segern med om några veckor!" De fyra tittade förvånat mot oss och någon, jag minns inte vem, vågade sig på en liten vinkning. Stort!

Med ro i själen, att jag hade "fångat ögonblicket" och gjort något av tillfället, tömde jag och C våra glas och gjorde oss redo att återvända till verkligheten och läroböckerna. I kön till toaletten kom plötsligt servitrisen fram till oss med var sitt glas champagne och lappen i retur med de fyras porträtt skissade och följande hälsning: "Tackar! Mackan undrade om han kan ta sin nu? Hoppas champagnen var god?" Vi skålade från avstånd ett tack och njöt av att den här storyn just då blivit ännu lite bättre. Dagen efter skulle vi ju kunna säga att Anders Svensson och Allbäck hade bjudit oss på skumpa. Och det gjorde vi.

Ni som gillar lyckliga slut ska stoppa här. Och ni som tåler pinsamheter kan läsa vidare.

Historiens sanna slut drar tyvärr ner dess coolhetsfaktor kraftigt. När vi njutit klart av våra gratisdrinkar och av utsikten, besökte vi damernas en gång till innan hemresan, då kvällen inte kunde bli så mycket bättre. Den skulle dock först bli mycket sämre. I kön till herrarnas dök nämligen de fyra upp. Och där stod vi alla sex. Som fån. Utan att säga ett enda ord. Det är utan tvivel den mest pinsamma tystnad jag någonsin varit med om.

Jag hoppas att några himmelsblå själar därute har fått perspektiv på kvällens möte, som inte på långa vägar var lika pinsamt som mitt. Jag fick ju inte ens till någon bortamatch...

Ibland undrar man hur man lyckas...

Att folk ibland lyckas få på sig en strumpa av var färg en mörk morgon har man väl hört talas om, men att lyckas ta en sko av varje färg? Ja, det var precis vad jag lyckades med idag. Det syns kanske inte riktigt på bilden men skon till vänster är något mer lila och skon till höger aningen mer rosa. En del av mina kollegor undrade mer hur man kan köpa skor i så snarlika nyanser...

Sista giget som singel

Ikväll var det så dags för mitt historiska sista gig som singel. Nummer 72 i ordningen. På Malmös Harrys av alla ställen, där "människor möter människor" enligt deras hemsida och jag hade nog faktiskt kunnat möta någon människa där ikväll om det inte varit för att det är tre dagar kvar nu.

Tre dagar, varken fler eller färre, till jag lämnar singellivet. Därför måste jag be om ursäkt för något jag gjorde ikväll. Jag utnyttjade en person i publiken (vi kan kalla honom Boris för han sa att han hette så) under mitt gig och låtsasraggade helt enkelt på honom, endast i syfte att få skratt. Det var för ovanlighetens skull idag bara en del av min akt och jag hade inga som helst intentioner att ge upp min singla civilståndsstatus där ikväll. Jag är inte helt redo, men jag kommer vara det om tre dagar.

Tack Boris för ett snyggt spontant samarbete på vänsterkanten, som dock tyvärr inte kan leda vidare & tack kära släktingar som samlats kvällen till ära och som stöttade med skrattsalvor.

Swanen in action på jakt efter action med Boris, medan pappa (för kvällen även känd som farfar) bekymrat tittar på väl medveten om hur det brukar sluta.

Det värsta med att vara singel...

Förutom att som ensam swan från strandkanten skåda två änder som tillsammans simmar ut i en såhär smärtsamt vacker solnedgång, så sammanfattar jag det värsta med att vara singel här:
http://www.comedytv.se/senaste/2009/04/anna-swane/singel
OBS! PÅ SKÅNSKA!

Annars är det inte så illa just nu; di blåe i topp av tabellen och bara fyra dagar kvar...

Förstorade brister & förminskade bröst

Nyligen trodde jag att jag hade gjort en riktig dundertabbe, en sån där som förstör en hel dag och som man bara inte kan släppa. Först ett bra tag därefter insåg jag tack vare en kollega att det inte alls varit så farligt och att dundertabben egentligen bara fått oproportionerliga dimensioner i min egen fantasi.

Dagen efter i provhytten under en shoppingrunda med bästa väninnorna, utbrast de båda samtidigt och som om de för första gången såg mina bröst: "Var har du gömt dem innan?!"

Inte för att bröst på något sätt kompenserar för brister, men varför är man så bra på att förstora sina brister och ännu bättre på att förminska sina styrkor? Inte för att jag lägger någon värdering i storleken på bröst, men det finns det ju andra som gör. Själv har jag aldrig sett mina som särskilt stora, trots att jag ju ser dem från närmast håll.

Det här är varken en beklagan över brister eller en hyllning till bröst, utan ett tack till mina vänner och andra i min närhet. Tack för att ni får mig att växa på rätt sätt så att bristerna och brösten hamnar i rätt proportion till varandra.

En Elanga & ett gäng gnagare, tack!

Lördagskvällen tillbringades på Lilla torg i fotbollsintresserade vänners sällskap. Första barrundan blev en besvikelse när bartendern inte visste vad en torr cider var, och istället för att fråga en kollega eller ringa en vän, valde han att stirra på oss som om vi inte visste att all drickbar vätska faktiskt är våt. Efter denna incident kom vi på den briljanta idén att etablera egna drinkar och på temat "gamla MFFare som nya klassiker" inleddes kvällens uppdrag.

Första beställningen blev en "Elanga". Som tjej var jag dock lite rädd för att mötas av ett eventuellt slag mot käften om jag bad om detta så en manlig vän fick vara först ut. Efter att bartendern först undrade om vi ville ha Elangas telefonnummer (vilket jag i efterhand inte kan sluta fundera över om han verkligen har?) fick vi sedan förklara att en Elanga är kaffe med lite baileys på vänsterkanten och det jäkligt snabbt, toppat med grädde.
Därefter beställde jag en "Elanga utan grädde", på vilket bartenderna genast svarade: "Aha, en Elanga på diet?" och den kom ännu snabbare.
Avslutningsvis blev det en "Ijeh" och ett "gäng gnagare", alltså en något mörkare och inte lika söt (med whiskey istället för baileys) kaffedrink och ett glas nötter.

Haka gärna på och beställ dessa drinkar nästa gång ni är på Moosehead. Har ni tur så får ni bartendern som i alla fall numera vet vad åtminstone dessa drinkar är.

Från vänster: En Elanga, ett gäng gnagare, en Elanga på diet och en Ijeh.

Sex dagar kvar som singel

Jag har bestämt mig nu. Det är dags att ta steget från ensamhet till tvåsamhet.

Vissa verkar tro att jag trivs lite för bra som singel, men så är inte fallet. Jag har bara gjort det bästa av en sorglig situation och skämtat bort min civilståndsångest på standupscenen så att folks skratt har kunnat fungera som tillfällig balsam för min ständigt sökande själ.

Innerst inne är jag trött på alla singelolyckor som blivit en alltför naturlig del av min vardag.

Trött på att ständigt diskrimineras; oavsett om det gäller uteblivna inbjudningar till parmiddagar bara för att jag saknar partner eller mängdrabattserbjudanden i stil med "gå två betala för en" som bara syftar till att sänka mig ekonomiskt. Jag betalar ju egentligen för två när jag går själv.

Trött på att komma hem till en stökig lägenhet och ett tomt kylskåp, och bara ha mig själv att skylla för det. Tänk vad underbart att kunna skylla på någon annan någon gång!

Men mest trött är jag på folks tips om var, när och hur jag kommer träffa Honom, framförallt på de som säger att det kommer ske när jag som minst anar det. Då känns det som värst, för jag anar det ju hela tiden.

Men denna ensamma epok av mitt liv ska nu få ett slut. Om sex dagar är det jag som tar klivet ur singelträsket.

Till Höllviken med silvertejp & en kotte

Hade det inte varit för att skrattmåsarna väckte mig med sitt förfärliga skratt vid sextiden i morse hade jag istället väckts av den strålande solen som sprider ljus och glädje över Skåne denna lördag. Det blir till att försöka öka mängden fräknar i Höllviken. Beger mig dit i en lånad bil, av vem får jag inte lov att skriva här för just ägaren. Han har nämligen haft problem med varningsblinkersen som fått för sig att blinka konstant, om man inte håller in dess knapp. Detta problem är dock åtgärdat nu, med en kotte och silvertejp. Jag är glad att vara släkt med en så kreativ person!

Halv åtta hos mig: en riktig pudding och en vinare

Fredag kväll och höga förväntningar; vad blir det till middag? Det är inte ofta man har en riktig pudding och en vinare som väntar på en därhemma, men det hade jag idag. Vinet, vars namn (Sankt Anna) brukar innebära att det passar med de flesta puddingar, var dock ingen bra partner till just den här biten. Lilla torg nästa!

Dagens fundering: Vad har spelarna egentligen i huvet?

Bevittnade tyvärr inte dagens vinst mot gnaget live men konstaterade i goda vänners lag på blivande bortamatchstammishaket Boomers i Malmö att det faktiskt fanns fördelar med att se matchen på TV. Fördelar såsom bakdelar, som frekvent zoomades in av en antingen kvinnlig kameraman eller en manlig som mutats av tex gaytidningen QX?

Ett hett samtalsämne under kvällen oss kvinnliga supportrar emellan var vad spelarna egentligen har i huvet? Eller rättare sagt i håret. Vi blev nämligen både imponerade och avundsjuka över upptäckten att spelarnas stylade frisyrer håller perfekt under hela matchen, trots svettiga nickar, gruppkramar i hög samt en och annan kullerbytta. Spekulationerna satte genast igång; har MFF i år utöver den nye fystränaren samt psykologen även tillsatt en stylist som en del av en medveten strategi för att få spelarna att se så bra ut som möjligt i 90min? Enligt en säker källa i säkerhetskontrollen på Sturup hade spelarna själva i alla fall inga otillåtet stora mängder hårvårdsprodukter i sina handbagage idag. Däremot syntes Rolle checka in några stora plåtlådor med okänt innehåll...
I vilket fall som helst så är det trevligt när både spelet och spelarna såg så bra ut som idag, i alla fall för oss som såg matchen på tv.

Avslutningsvis och med inspiration från mitt jobb inviger jag härmed ett nytt inslag i min blogg som lär återkomma vid behov: en alldeles egen variant av dagens kanon och kalkon, idag på temat hår.
Dagens pudding: En tuff kamp mellan de alltid lika välstylade herrarna Sankan och Harbuzi, men då Sankan idag av någon anledning mest visades bakifrån i bild och Harbuzis hår tycktes utsättas för något hårdare påfrestningar under kvällens drabbning tar den senare hem priset med en hårsmån.
Dagens sylta: Jimmy Durmaz. Vi jublade också när han blev inbytt men bara till vi såg hans annars alltid så härliga hårsvall i bild. Det var sig inte riktigt likt i kvällens konstiga konstellation och vi ser fram emot en comeback av lösa lockar på söndag.
Dagens uppstickande isterband: Agon Mehmeti som med sitt naturliga pojkrufs utan några produkter i, helt lurade AIKs försvar och enkelt gjorde det avgörande målet.

En vanligt förekommande bild under dagens sändning.

Kändisspotting i Malmö en helt vanlig tisdag

Nyss hemkommen från en händelserik och för att vara i Malmö kändistät powerwalk-and-talk med väninnan A. Jag är gladare än vanligt att hon var med och därmed bevittnade de två högaktuella kändisar som vi råkade stöta på. (OBS! Stöta på som i råka möta.) A är antagligen minst lika glad att jag var med, för utan mig hade hon nu varit helt, i och för sig säkert lyckligt, ovetande om vilka celebriteters vägar hon korsat ikväll. A och jag kompletterar på så sätt varandra mycket bra; då jag nästan skäms för att jag känner igen alla, skäms hon för att hon inte känner igen någon. A är själv smått känd, främst för att ha kallat komikern Hasse Brontén för Lasse Kronér, vilket han dock har förlåtit henne för.

Kvällens kändisspotting började i ett gatuhörn vid Triangeln, där vi mötte ett gäng något yngre killar, varav jag genast identifierade den ene som den sedan ett dygn tillbaka historiske förste målskytten på Swedbank stadion; Labinot Harbuzi. I brist på Ferraribilar i bakfickan fick ett handslag och en enkel komplimang om hans mål räcka. Jag har inte tvättat handen än.

Mot slutet av rundan då A och jag kommit in på de tyngre samtalsämnena, uppdaterade jag A på årets Robinson och beskrev i detalj min favorit i programmet: den 27-årige Erik Billing från Malmö som gett lärare med röd tuppkam ett ansikte. Det var dock helt bortkastad tid för där stod han plötsligt utanför en affär, dock inte riktigt sig lik med en mobil i handen. Tyvärr fick jag inte framfört att han är min favorit, men min förhoppning är att han googlar sig själv och läser detta.

Morgonpromenad med Malmö Brandkår

Ibland har man tur. Idag handlade det dock bara om god planering.

Trots hemkomst från Slagthusets köttmarknad bara några timmar tidigare var det inga problem att komma upp när klockan ringde. Motivationen var på topp då jag visste vad som väntade i Pildammsparken, och jag tijmade min ankomst dit lagom till att hinna se de röda brandbilarna rulla in för dagens morgonpass. För att maximera min tid med brandmännen följde jag min sedan tidigare utarbetade strategi och gick motsatt håll i samma spår som de springer. Totalt hann jag på så sätt få till i runda slängar trettiotalet träffar med dessa heta hunkar. Ingen dålig start på dagen för en singeltjej!

För mer info om var och när brandkåren tränar går det bra att kontakta mig.

När jag mötte Zlatan

I dagens fotbollsbilaga till Expressen berättar sju serie A-målvakter om sina möten med Inters målkung. Här följer min historia om när jag mötte Zlatan.

Det var på ett av julloven under min studietid i Stockholm i början av 2000-talet och jag var lite på g med en kursare. Efter en perfekt förfest i Malmö gick vi vidare till Slagthuset där det var tänkt, i alla fall i min hjärna, att första kyssen skulle komma. Jag hade garderat mig och smugglat med in en massa Ferrari-bilar, killens favoritgodis, så om jag inte skulle lyckas locka till mig honom själv hade jag plan B i handväskan. Snart meddelade dock killen mig att inget kunde hända den här kvällen eftersom hans ex, som också var där skulle ställa till världens scen om hon såg honom med någon ny. Jag dumpade honom direkt efter att han dumpat mig och minglade runt ensam med min laddade handväska.

Mitt i vimlet uppenbarade sig då Martin Dahlin och Zlatan. Jag som inte bara är Zlatanist utan även fatalist, kunde inte låta bli att se det som ödet att jag med en handväska full av Ferrari-bilar befann mig på samma ställe som Zlatan. Han var vid den här tidpunkten i tidningen var och varannan vecka just för sin Ferrari; om inte för att han körde för fort så för att han körde oförsäkrad. Jag svepte en drink, pudrade näsan och placerade några rosa bilar så inbjudande jag kunde i min hand. Så stegade jag fram till de två herrarna, sträckte fram bilarna till Zlatan och sa: "Jag har hört att du gillar Ferrari". Dahlin vek sig dubbel av skratt, men Zlatan stod mållös, kanske för första gången i sitt liv. Först när jag sträckte fram handen ytterligare tog han en bil. Rädd för att just den här typen av pinsam tystnad skulle uppstå hade jag förberett en mening till, och då det här var ganska kort efter den av media väldigt uppmärksammade bojkotten som Zlatan gjort av fotbollsgalan sa jag: "Fan vad tråkig fotbollsgalan var utan dig." Då vaknade den Zlatan man är van att se och sken upp i ett leende bara han kan leverera: "Jag vet, det var det som var meningen..."

Det blev ingen fortsättning med varken Zlatan eller Handels-killen från Malmö, men jag fick en söt historia att berätta för barnbarnen en vacker dag.

Rekommenderas: köra 70 "där nere" i Uppsala

På förhand visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av publiken på Kalmar Nation i Uppsala, är de lika mycket ute och cyklar som studenterna i Lund? Jag kan dock såhär i efterhand varmt rekommendera alla som får chansen att köra hos Viktor & gänget att göra det. Det är Sveriges bästa klubb, i alla fall enligt Malmös mest patetiska singel. Jag körde mitt 70e gig, och det enda som hade kunnat göra kvällen lite bättre hade varit ett telefonnummer. Eller två.

En ren bonus är att jag nu kan säga att jag har stått upp där nere. På Downstairs alltså. Det är ju bara killar som brukar få stå upp "där nere" annars...

Herrarna Linell & Järvheden ägde scenen och båda imponerade framförallt med sitt sätt att hantera både blondiner och nationalekonomer som försökte ta över showen.

Ikväll avslutar jag min mini-semester med att se Skånes stolthet Zlat... förlåt, Robin Paulsson på Syster & Bror.

Tack för turen, Gunvald!

En sak som Stockholmarna ska ha cred för är deras känsla för detaljer. Som tex att man har förarens namn tydligt utmärkt på tunnelbanans tåg. Tänk vilken yrkesstolthet att få komma till jobbet och köra sitt tåg. Det ger dessutom oss passagerare en ökad trygghet att veta vem det är vi åker med och framförallt en ökad valfrihet att kunna välja vem vi åker med. Tunnelbaneåkande är ju ingen attraktion i sig, men det kan bli mer än bara en transportsträcka om man vill.

Igår åkte jag med Gunvald. Ja, jag vet att det inte var Gunvald Larsson som körde, men det kändes som det. Han körde sådär busigt fort, men ändå kontrollerat och lite lugnare i kurvorna. Jag kände mig hela tiden trygg med en klart erfaren man bakom spakarna.

Tillbakaresan senare på kvällen var inte alls lika behaglig, då fick jag åka med Hegart. Det var ryckigt, nervöst och det märktes att han var lika mesig som sitt namn. Visst, han kanske är ny på jobbet och det är vi ju alla någon gång, men nästa gång Hegart dyker upp vid perrongen så kommer jag vänta på tåget efter.

I Skåne pågår debatten nu om vad de nya pågatågen ska heta. Jag röstar för Zlatan, det skulle göra mitt pendlande betydligt trevligare!

Valet av en kändis

Gjorde en av vissa mindre uppskattad jurydebut idag i BungyComedy, en nybörjartävling i standupcomedy där jag själv en gång var med. Just ikväll hade Boulevardteatern på Söder förärats med ett par "äkta kändisar"; Katrin Zytomierska och Josefin Crafoord.

Tillsammans med två andra komiker bildade jag en jury och vi var helt överens om våra val, där den ena finalisten råkade bli en av kändisarna. Efteråt började jag fundera på om det verkligen var så att vi bara råkade välja just henne? Kan vi undermedvetet ha låtit det faktum att hon är en känd bloggerska, som dessutom är känd för att inte dra sig för snacka skit om folk, påverka oss? Kan publiken ha resonerat på samma sätt, rädda för att bli utpekade som folk utan humor i hennes blogg skrattade de kanske lite högre åt hennes skämt? Var vi alla lika rädda för att bli indragna i denna blogg och för att bli kända som "de okända som blev kända av att bli uthängda i en kändisblogg"?

Det är knappast troligt att så var fallet för oss i juryn, eftersom ingen visste att det var just vi som var juryn. Så mitt val baserades nog helt efter humornivån trots allt. Jag erkänner att jag är lite besviken över att inte ha fått några mutförslag från de manliga deltagarna, men jag tröstar mig med att de förhoppningsvis inte visste vem det var de skulle muta. Dock vet jag inte vad mina manliga jurykollegor eventuellt fick för erbjudanden som kan ha gjort att de föredrog just denna kvinnas humor, om det inte var just hennes humor de föredrog, men man kan ju spekulera i det med tanke på vad vi fick veta att vissa måste göra för att få jobb på Tv3...

Out of office

Avnjuter några dagars semester i huvudstaden med omnejd och trots att det bara är måndag saknar jag redan kontoret i Helsingborg. Det skriver jag inte bara för att min chef kanske läser det här, utan där är verkligen en speciell stämning med en obeskrivlig värme som sprider sig från golvet och ett fantastiskt leende som gömmer sig bakom min dörr. Jag skulle kunna fortsätta länge men en bild säger ju som bekant mer än tusen ord:

Tror bestämt jag ska passa på att hälsa på min gamla arbetsplats idag. Näst efter en fotbollplan är det nämligen just där man har störst chans att stöta på A-laget. På Systembolaget!

Jag älskar MFF, I DON'T LOVE MFF

En sån här dag är det lätt att älska di blåe, med ett snitt på 3p/match och i topp av den allsvenska tabellen. Att de bara spelat en match och att de flesta lagen inte spelat alls än, är mindre väsentliga detaljer.

När jag i facebooks fantastiska värld uttryckte mitt smått lyriska sinnestillstånd på engelska dagen till ära för att hela världen skulle förstå, med "I love MFF", så visade det sig att hela världen inte alls förstod.

Efter flera konstiga kommentarer och inviter, fick jag till slut förklaringen från en amerikansk vän:
MFF = "A threesome that involves a male and two females. Usually, the guy is in the middle. One woman is banging the guy, while the other has her muff in the guy's face, getting it licked."

Så, framöver kommer jag "bara" att älska, no more loving MFF...

Häcken borta

Nej, det är inte min häck som är borta, utan jag syftar på dagens match MFF-Häcken. Jag följde för första gången matchen över nätet via Sportbladet Zoom, där varje spelare representeras av en liten prick. Jag undrar dock om det var rätt match jag såg, för på tv-sportens sändning hade Sankan röd dräkt, men på Zoom var han blå...

Här följer ett kort men för hela matchen representativt urdrag ur Zooms spännande referat, som även det gjorde mig något konfunderad:
-------------------------
MFF kontrollerar bollen.
Bollen ur spel.
MFF kontrollerar bollen.
Häcken kontrollerar bollen.
Bollen ut spel.
-------------------------
Någon som vet vad det var för fel på bollen, eftersom den var tvungen att kontrolleras hela tiden?

En dansk fot på linjen och ett mål räcker ibland för tre poäng och en trevlig tabell.

Giget före 69an

Gjorde mitt 68:e gig ikväll. Efter två månaders avhållsamhet och onödigt mycket nytt material var det nästan som första gången. Och samtidigt nästan som 69an, då det kändes som om jag och publiken tog, gav och njöt av varandra precis som det ska va. Mitt i mitt mest desperata singelsnack hände nåt unikt: en person tycktes ragga på mig! Äntligen, efter 67 mer eller mindre bortkastade gig på singeltemat. Tyvärr var det en tjej, men jag imponerades ändå av hur hon lite försynt räckte upp handen och frågade om jag inte funderat på att ändra läggning. Jag försökte förmedla mitt nej på ett fint sätt genom att kolla om hon uppfyllde mitt (eller i alla fall min scenpersonlighets) största krav på en framtida partner: "Spelar du fotboll?" Skratt från publiken. Hon fann sig snabbt: "Jag kan börja..." Ja, vad svarar man på det? Jag bytte ämne och råkade i övergången säga: "Hörrni, jag gillar att prova nya saker..." Oopps. Ännu större skratt från publiken.

På söndag blir det gig 69 på Big Ben i Stockholm. Lite komiskt, då även oskulden offrades på just den klubben. Och på tal om oskulder så gjorde Victor Wattin Håkansson en grym debut på Dockan ikväll. Hans kompisgäng var dessutom precis som min favoritpublik; söta killar i sina bästa år. Hoppas vi ses igen!

Tack till A & A för ert skratt & stöd, och till min vän med den stora hunden som gjorde mig lite roligare ikväll...