Dagens match & dagens stockholmare

Idag sved det i själen när jag för första gången i år tvingades att se en hemmamatch från bortaplan. Inte optimalt, men jag gjorde det bästa av situationen som på gamla goda tider (eller ja, i alla fall som på gamla tider) när jag bodde i Stockholm och såg den på After i Gamla stan, där alla äkta MFFare i huvudstaden samlas. Zlatans grymma klack drog igång stämningen innan avsparken i MFF-GAIS. Därefter pendlade det rejält men efter ännu en grymt orättvis oavgjord match var det stor besvikelse som dominerade.

Så plötsligt mitt i all sorg dök det upp något vackert! En stockholmare med en MFF-tatuering! Var den verkligen äkta? Ja, tatueringen var. Men inte stockholmaren. Det var "bara" en skåning som bott här uppe tillräckligt länge för att lura mig med sin dialekt. Hur som helst, tatueringen var i alla fall snygg!

En äkta tatuering på en inte äkta stockholmare!

Avslutningsvis hade man kunnat säga: vi hade i alla fall tur med vädret, men eftersom vi som såg matchen i Stockholm satt inomhus på en krog så var det ingen vidare tröst. Mina manliga vänner var inte överens med min alternativa avslutning men jag står för den: GAIS målis hade i alla fall snygg (knallrosa!) dräkt.

Skrattstock 2009

Så var Skrattstock över för den här gången! Jakob, Özz, Janne & Klas gjorde sig ännu ett år osams med tusentals marathonlöpare genom att mirakulöst trolla fram årets varmaste dag när Skrattstockbesökarna behövde den som mest. Tyvärr innebar det att hälften var där minst lika mycket för att sola som för att skratta, vilket ledde till både distraherande mycket naket och snack i publiken.

En viss indier från Småland har den senaste tiden helt frivilligt agerat både manager och kameraman åt mig, och spontant känns det inte alls som en dum kombination. Indier är ju kända för att producera billiga filmer och smålänningar är ju kända för sin ekonomiska sida. När killen började diskutera ett eventuellt framtida samarbete var det dock först när han sade sig ha "god kontakt med ÖIS" som jag verkligen blev intresserad. Men innan jag hunnit fråga vilka spelare i Örgryte han känner osv, förstod jag att det var Özz han menat. Samarbetet tedde sig då inte lika intressant, eftersom jag redan har bra kontakt med Özz, men jag ska kika på hans provfilm från Skrattstock och om den är tillräckligt rolig och hans kamera inte har lagt på alltför många kilon på mig, kanske vi kan diskutera ett vidare samarbete.

Den småländske indiern med "god kontakt med ÖIS" filmar för livet.

Fantastiska Zinat, som för ett par år sedan var min första och mycket uppmuntrande kontakt in i standupvärlden, passade på att presentera sin "utomjording till pojkvän" från scenen, och där stod han på backstage-området i egen hög person: Tomas DiLeva.

Tomas syntes backstage där "Enbart komiker" fick vistas. Har vi inte alla alltid trott att det är just komiker han är?

Komikerna och skratten var många men min personliga favorit under dagen var Gardell. Kolla själv här: http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/article5268580.ab

Närmast anhörig åt nån som är ute och cyklar

Fick ett samtal tidigare ikväll med en förfrågan om jag kunde tänka mig att ställa upp som "närmast anhörig". Min första reaktion till min väninna A med bror var att nu är ni väl ändå ute och cyklar, men det menade de att de visst inte var. Än. Men för att de skulle kunna komma ut och cykla mitt i natten om sisådär tre timmar, både bokstavligt och bildligt om ni frågar mig, så var de tvugna att hitta någon att sätta upp som närmast anhörig.

Om någon av dem får punka, innebär det att jag då ska agera närmast sörjande? Blir svårt i så fall med tanke på vilken grymt rolig dag som väntar imorgon. Mot Stockholm och Skrattstock. Swanar flyger dock hellre än cyklar...

Meningen med MFF-påsen på Stockholm marathon 2006

Imorgon är det Stockholm marathon och för tre år sedan tog jag mig själv runt banan på 3h och 42 minuter. Många har frågat mig varför. Fram till idag har jag trott att den främsta anledningen var den personliga utmaning jag behövde just då men idag fick loppet från 2006 en helt annan mening. Och framförallt den påse med MFF-logga som jag hade med mig den dagen.

Något försenad till MFFs träning idag hade jag inte mer än hunnit installera mig bland staketrävarna förrän en kontorsklädd man med MFF-nyckelband runt halsen stegade fram till mig och frågade om jag ska springa maran imorgon. Antagligen såg jag ut precis som det frågetecken jag kände mig som för han förklarade snabbt att han mindes mig från målgången av Stockholm marathon 2006 då min MFF-påse hade förenat våra trötta himmelsblå själar bland alla svettiga 08:or. Kort därefter skiljdes våra vägar och inte förrän idag korsades de igen. Sedan dess har han hunnit bli evenemangschef för Swedbank stadion. Och jag har hunnit börja med standup. Han är personen på tjänsten jag så många gånger funderat på att kontakta men utan att få tummen loss.

Sedan ett tag söker jag inte meningen med allt, men i det här fallet gick det inte att missa den. Den kom till mig som en perfekt avvägd boll, man enkelt tar ner på bröstet och sen försöker göra något snyggt avslut med. Jag hoppas att dagens möte kan leda till någon form av samarbete. Tack vare en påse!

Värt att notera från träningen var annars att Hasse Borg för omväxlings skull var ute och cyklade samt att Aubynn körde rehab tillsammans med en initialt oidentifierad blondin i röda skor. Insåg snart att det var Toivonen som var på besök. En extra bonus var det samtal jag hade mot slutet av passet med ett sant fotbollsgeni som stod bredvid mig.

Uthållighet lönar sig. Det är dagens insikt. Förr eller senare är man på rätt plats vid rätt tid.

Matchkommentarer från Nya Gamla Ullevi

Det mest underhållande med kvällens match på nya Gamla Ullevi var tyvärr när kommentatorerna konstaterade att alla göteborgare på läktaren hette Glenn och en tjej vid bordet bredvid vårt samtidigt fascinerades över att alla göteborgare på planen hette Kia (precis som en av lagets sponsorer...).

Själv fascineras jag över göteborgarnas dåliga fantasi när det gäller att döpa inte bara sina manliga invånare, utan även sina arenor. Att döpa en ny arena till Gamla Ullevi, "för att inte förvirra någon" känns väldigt förvirrande.

Hela arenan känns på sätt och vis som ett skämt. När åskådarna hoppar gungar hyreshusen bredvid arenan tydligen så pass att man fått lösa det genom uppmaningen att ingen i publiken som heter Glenn får hoppa.

Något som absolut inte var ett skämt var skadan som tvingade MFFaren Labbe att tidigt lämna planen. Eftersom kommentatorerna hade fullt upp med att räkna antalet Glenn på läktarna och vi i början av andra halvlek inte hade fått någon info om vad det var för skada, såg vi ingen annan utväg än att fråga 118 100. Sju minuter senare fick vi svar, om än något osäkert och felstavat formulerat.

Frågan.

Svaret.

För övrigt noterades att även tränare Rolle nu klippt sig, så nu verkar hela laget va sommarstylade. Faktum är att Malmö inte har sett så bra ut i sina bortamatchkläder någon gång hittills i år. Detta kan dock ha berott på att det var första gången de hade sina rödvita dräkter på sig...

Det är ett medvetet val av mig att inte kommentera dagens resultat. Ni som trots allt vill veta resultatet kan fråga 118100. Eller någon vid namn Glenn...

Dagen efter

Dagen efter är en dag

det ångras för mycket i livet.

Dagen före är en dag

då nästa dag tyvärr tas för givet.

Vill man att livet ska hända,

kan man inte ångra eller ta nåt för givet.

För en ljus tillvaro är det bäst att själv tända,

och för att komma nånstans själv ta första klivet.

Jag lever idag och vill vara här

som om tiden stannat,

som om dagen efter bara är

dagen före något annat.

Skjuten i huvet på MFFs träning

Få saker går upp emot en ledig dag när man får gjort något riktigt vettigt! Det fick jag idag när jag i sällskap med min vän J gick till MFFs träning för att få svar på lite frågor. Svar fick vi och bildbevis likaså. Men det höll på att kosta oss vår vänskap.

Fakta: MFF har inte gjort mål i sex av de sju senaste matcherna och i dagens tidning förklarar Rolle att det minsann görs många mål på träningarna. Vår första fråga var därför naturligtvis om det stämmer?

Och det gör det! Den här bilden är bara halvvägs in i träningen och det låg då redan ett tiotal bollar i ett av målen. Att det sen inte står någon målvakt just framför det här målet är inget vi vill kommentera.

En boll hade dock hamnat en bra bit utanför och väldigt nära oss, men den kom från planen bredvid där IFK Malmö tränade. J skulle göra dagens insats, och som jag misstänker samtidigt försöka imponera på Hasse Borg som stod några meter bort, genom att skjuta tillbaka bollen till rätt plan. Istället sköt han den rakt i huvudet på mig.

Är bollen rund? Ja, den här som tillhörde IFK Malmö var det i alla fall till synes innan jag fick den i huvudet. Tveksamt om den fortfarande är det...


Och ännu mer tveksamt om skottet imponerade på Borg, han verkade nämligen mer intresserad av sin bil.

Med sig hem fick dock J ett tips på hur han i lugn och ro kan träna upp bollkänslan: armhävningar på bollar.

Självklart är J och jag fortfarande vänner. Han kompenserade nämligen det lilla missödet med att fota alla dessa bilder åt mig, och tack vare det fick vi svaret på nästa fråga som så många av oss funderar över titt som tätt: Är gräset grönare på andra sidan?

Ja minsann! Betydligt grönare och tätare. Men Js fina skor väger upp vår sida lite.

Nästa fråga dök upp ganska oväntat mitt på träningen, och var om Hans Gren verkligen friade till Fedel när han plötsligt knäböjde bredvid denne. Tyvärr fick vi aldrig svar på det, men då Fedel genast vände ryggen till så drog vi slutsatsen att det nog inte blir något bröllop i sommar i alla fall.

Sist men inte minst, var det den där STORA FRÅGAN; Varför gör spelarna till synes mål på träning men inte på match? Vi hittade faktiskt en tydlig förklaring till detta:

Målen står nämligen inte rätt till. Inte konstigt att grabbarna, eller som de kallas på träningen gubbarna, inte hittar målet utanför träningsplanen! Nästa träning är det vi som visar var målet ska stå! Jag iklädd cykelhjälm om J ska med...

Betänketiden slut

Ibland får man en fråga man inte förstår,
och ibland en man inte hör.
Ibland är frågan helt enkelt för svår
och svaret blir inte som det bör.

Frågan från igår,
är mellan dig och mig.
Jag hörde och förstår,
och svarar i alla fall inte nej.

Jag hade i alla fall snygg mössa!

Det var en sorglig söndag för alla oss skåningar som tagit oss till matchen på Stockholms Söderstadion igår. Jag fick dåliga vibbar redan på morgonflyget upp, då jag hamnade på samma plan som helt fel boys... nämligen Landskrona bois. Lite komiskt var det dock, när tränare Linderoth konstaterade att en spelare saknade biljett och det blev lite vuxendagis över sällskapet ett tag.

Laddade på Medis några timmar innan matchen och försökte bättra på solbrännan, men det var inte lätt när min gode vän mittemot insisterade på att få låna min (i och för sig väldigt snygga, men också skugggivande) mössa.

Snyggaste mössan på Söder!

Matchen behöver vi inte orda så mycket om. Att förlora med 1-0 är aldrig kul, framförallt inte när Malmö hade 61% av bollinnehavet, 8-2 i skott på mål och 18-6 i skott totalt. Och framförallt inte när jag satt bland en massa Bajare...

Jag hade i alla fall en snygg mössa. Och jag satt rätt bra, med möjlighet till flera punktstudier. På just den här bilden nedan studerar jag en spelares förberedelser inför frispark.

Stilstudie på Söderstadion.

Dagen avslutades med en givande middag på Bröderna Olsson, en restaurang känd för att alla dess rätter, drycker och inredningsprylar innehåller vitlök. Givande, inte bara för att middagen sannolikt gav mig en dålig andedräkt, utan för att min vän J gav mig så många kloka ord som tilltugg. Skrämmande när någon förstår hur man funkar mer än man gör själv, och ännu mer skrämmande när någon säger: "Hade du varit en kille hade du varit en riktigt töntig killkompis".

Dagens dikt

Nyckeln till ett lyckat liv
är att lyckas, kan man tycka.
Men nyckeln till ett lyckligt liv,
är att kunna känna lycka.

Om nåt nångång är misslyckat,
och man lyckas känna lycka ändå,
blir ett lyckligt liv likaså lyckat,
och då inget på livets lycka kan rå.

Singeljogging - det senaste i Malmö

Är du singel och boende i Malmö?

Tillhör du dem som spanar för fullt?

Känner du ofta att du spanar förgäves och att andra vänder dig ryggen?

Eller har du en partner som du känner att du inte riktigt passar ihop med?

Drömmer du om att hitta ditt livs svan?

Eller kanske till och med om att skaffa familj?

...men det känns tufft att adoptera själv?

Eller vill du bara hitta någon att sova bredvid i sommar?

Har du redan gett upp dina drömmar och stuckit huvudet under ytan?Kanske efter att ha fått ta lite för mycket skit när du stått ensam?

Du kan göra något åt det innan det är för sent!

Nu startar sommarens heta Singeljogging, det ulitmata sättet att inte bara hitta sitt livs form utan kanske även sitt livs kärlek!

Välkommen till Pildammsparken alla söndagar hela sommaren så länge du är singel, klockan 17-19. Hanar springer medurs och honor moturs.

Obs! Joggarna på bilden har inget med singeljoggingen att göra... Än!

En enda önskan

Helgen är här
& veckan är över.
Det finns inga besvär
& inget jag behöver.

Det är inget jag saknar
fast jag ej har allt;
som nån som ler när jag vaknar
& värmer om det är kallt.

Om dagen njuter jag av våren & grönskan,
men om natten dagdrömmer jag.
Och om jag fick en enda önskan,
vore den att du hör av dig idag.

Dagens tips

Hjalmar Gullberg har en gång konstaterat och formulerat följande kloka rader:
Att byta ett ord eller två, gjorde det lättare att gå.

I brist på någon att byta orden med, kom jag själv efter dagens tunga eftermiddag fram till:
Att jogga ett steg eller två, gjorde det lättare att gå.

Förlusten dominerar vinsten

Dagens tre poäng mot Djurgården satt mycket fint. Tyvärr domineras mina känslor dock av besvikelsen över en personlig förlust. Så fort jag klev in på Swedbank stadion kände jag att det här skulle gå bra och att Labinot skulle inleda med att göra första målet i sjätte minuten. Tyvärr ingick det inte i Sydsvenskans sms-tävling att namnge den som gjorde första målet, utan bara vilket lag och i vilken minut.

Är grymt besviken att någon Andreas tydligen hade hunnit skicka in samma svar innan jag och därmed vann tävlingen. Utan att kunna veta säkert, tror jag att Andreas trodde att Wilton skulle göra det första målet, och det känns surt. Allt medlidande emottages, och en middag med matchens lirare som tröst hade suttit lika fint som de tre poängen. Vore tacksam om någon vill hälsa honom det, då jag fortfarande försöker spela svår.

Beviset.

Strategi svår och Z på Lilla torg

Min senaste strategi, att spela svår, höll på att sluta med en katastrof. Lördagskvällen inleddes med ett hastigt stopp på min lokala kvarterskrog Bakfickan. När en kille i baren frågade om mitt telefonnummer funderade jag faktiskt ett bra tag på att inte ge honom det, men när han hotade med att annars inte kunna garantera bordsbeställningen jag var där för att göra så fick jag för ett ögonblick frångå min strategi. Så nu har jag fixat ett bord till efter matchen idag, där det ska firas! Eller tröstätas...

Därefter följde kändisspotting, eller kanske snarare träningsoverallsspotting, på Lilla torg, av kändisar som inte hade noterats om det inte varit för att de var iklädda just träningsoveraller. Först rullade boxaren Maria Lindberg in med resväska på restaurangen där vi satt, och tack vare klädseln, namnet på ryggen och blåtiran identifierade vi henne. Därefter kom självaste Z iklädd träningsoverall. Tyvärr fel Z, nämligen Djurgårdens tränare Zoran Lukic. Mycket konstigt att han hade träningsoverall på Lilla torg, Malmös motsvarighet till Stureplan, när han är betydligt mer uppklädd under matcherna... Ska man tolka det som en diss till Malmös uteliv? Eller var det rent strategiskt för att folk skulle notera och känna igen honom?

Dagens dikt

En flygfärdig fågel
som vill men inte vågar,
med en längtan om att lyfta
som påminner och plågar.

Fast som i en bur
där dörren står på glänt,
kan inte ta sig ur
trots att vindarna har vänt.

Det är varken en kaja,
bofink, tupp eller fasan,
ty jag är en enkel ankunge,
som söker bli en svan.

Man vet att det är dags att sluta duscha när...

brandlarmet går igång av vattenångorna. Är det någon mer än jag som lyckats med detta? Jaja, nu har man vaknat ordentligt i alla fall!

En gammal tandborste

Vissa påstår att det inte går att lära gamla hundar sitta. Eftersom jag aldrig har haft hund så vet jag inte om det stämmer. Däremot påstår jag att det inte går att glömma gamla tandborstar.

För flera år sen dejtade jag en kille så länge och så ofta att jag tog dit en tandborste att ha hos honom istället för att behöva ha den i handväskan konstant. För att skoja till det tog jag med en MFF-tandborste, men då han var Bajare utbrast han förtvivlat:

"Vet du vad mina kompisar kommer göra med den?!"

Det visste jag inte och innan frågan hade hunnit sjunka in ordentligt hade han slutat höra av sig och våra vägar skiljts. Orsaken: tandborsten.

Nyligen träffade jag honom igen och antagligen har hans prioriteringar i livet gällande tandborstar ändrats under åren för nu ville han plötsligt dejta mig igen, vilket självklart var smickrande. Tyvärr är det dock omöjligt, för jag funderar fortfarande då och då över den där tandborsten och exakt vad hans kompisar faktiskt gjorde med den. Även om jag inte vet så kan jag inte glömma.

OBS! Tandborsten på bilden har ingenting med historien att göra, men kanske hade historien haft ett lyckligare slut om den här tandborsten hade haft det.

Väckt av Niklas 31

Tillbringade söndagseftermiddagen på mina föräldrars terrass och precis innan jag slumrade till i solen hann jag bevittna min fars frustration över att inte komma åt Svenska spels hemsida på deras minidator. Meddelandet "Websidan har blockerats av föräldrakontrollen" dök upp på skärmen och roade mig mycket, särskilt som morsan glömt lösenordet hon kopplat till denna kontroll. Typiskt föräldrar. Man kan säga att det blev småpanik på Gyavägen, så jag gjorde det bästa av situationen och somnade.

Frustrerad fader fast i föräldrakontrollen.

En stund senare väcktes jag plötsligt av Niklas 31. Följt av Ivar 27, Olof 69, Gustav 56 och Bertil 14. Pappa hade lyckats passera kontrollen och bytt den planerade pokern mot ett spontant spel nybörjarbingo med Stina, Kent och Jens på datorn som var på högsta volym. Så alla ni som undrat vem det är som spelar Bingo på nätet, nu vet ni! Tyvärr blev det Jens som tog hem spelet och därmed potten på 17kr. Men pappa tröstade sig snabbt med en trisslott och efter att ha vunnit 100kr så var harmonin återställd.

Harmoni i Höllviken igen.

Dahlins autograf & fel nummer på lappen

Att våga är att förlora fotfästet en stund.

Att inte våga är att förlora sig själv.

- Sören Kierkegaard

Gårdagens reunion med min gamla gymnasievän T på Lilla torg blev riktigt lyckad, men kvällen slutade med ett stort misslyckande. Idag vaknade jag inte det minsta bakis, bara mycket besviken.

Eftersom både T och jag ogillar att fatta livsavgörande beslut, fick ett kast med hennes tärning avgöra var vi skulle inleda vår återträff. Det blev Steakhouse, där jag fick bekräftat min stammisstatus när vår servitör för kvällen undrade om jag "inte brukar va där". Tack och lov sa han inte "och du brukar beställa lammkött". För det gjorde jag igår med.

Kvällen avslutades på Koi, där jag däremot inte brukar va och jag vet inte om det var min avsaknad av urringad klänning, blont hår eller silikonbröst som gjorde att jag inte kände mig hemma. Inte ens Martin Dahlin kunde påverka detta, annars borde ju hans blotta närvaro kunnat föra mina tankar till fotboll. Martin Dahlin och hans autograf blev dock kvällens höjdpunkt för T som framförde sitt tack för hans insatser i VM-94. Bara femton år för sent. Han tackade och sa att det hade hänt honom två gånger innan. Den statistiken köper jag inte. Om han inte syftade på att det bara varit två läkare som gjort det innan, men hur kunde han i så fall veta att T är läkare? Hans kommentar fick absolut inte T ångra det tydligen ganska unika hon gjort utan hon var lyrisk när vi senare cyklade hemåt för att rama in autografen.

Det är så sant som det sägs, att man bara ångrar saker man inte gör. Även om jag inte samlar på autografer, så har jag samlat på mig en hel del roliga minnen genom åren och säkert smickrat lika många killar på köpet med saker jag gjort. Igår blev det tyvärr ingen story för min del. Om man inte räknar det som skedde på Grappa som en tragedi.

Innan Koi mellanlandade vi nämligen där och det var just här min höjdpunkt för kvällen befann sig. Tyvärr ledde samma höjdpunkt till kvällens besvikelse. Jag fick nämligen med mig en likadan lapp hem som Dahlin skrev sin autograf på. Med ett telefonnummer. Dessvärre fel nummer. Närmare bestämt mitt eget, som jag aldrig fick lämnat till kvällens höjdpunkt. Så nu sitter jag här och ångrar att jag inte gjorde nåt som jag inte hade ångrat om jag hade gjort.