Besviken på Zlatan

Trodde aldrig jag skulle säg det, men satan,

idag är jag redigt besviken på Zlatan!

Hastade hem så fort jag hörde på radion,

att han skulle spela på Malmö stadion.

Jag som sett fram emot en historisk kväll,

insåg att dagens Zlatan inte var så speciell.

Istället för att visa upp sin vanliga måljakt,

visade sig Zlatan vara Kalmars U-21målvakt...

Dock levde han upp till namnet sitt lätt

& släppte in minst så Kalmar vann med 2-1.

Zlatan. Inte i himmelsblått, utan i gult. (Foto: Johannes Lindgren)

Matchmaking utanför planen

Ibland undrar man vad man gör för fel. Just nu gör jag det dock inte, för den här gången jag har inte gjort nåt alls.

Trots att jag föredrar att välja mina matcher själv gick jag nyligen med på så kallad matchmaking, då en killkompis insisterade på att han hade hittat en perfekt himmelsblå partner till mig. Han gav killen i fråga mitt namn och nummer, efter att ha bett mig om lov. Det hade känts taskigt att inte ge honom det, med tanke på att vilken idiot som helst kan komma åt den infon på tex internet. Inte för att särskilt många idioter har kommit på det, men så är det i alla fall. Nu har det gått ett tag och jag kan bara konstatera att jag har lyckats med bedriften att bli dumpad av någon som inte ens har raggat på mig, eftersom killen inte har hört av sig. Då det enda han vet är mitt namn och nummer, antar jag att det är mitt namn som inte tilltalat honom. Det har jag inte haft något att säga till om så för en gångs skull behöver jag inte känna att jag gjort något fel.

På tal om namn så är det inget som hindrat två personer som jag i allra högsta grad varit med om att matchmaka, från att träffas. Det är en viss herr Granath & en viss fröken Stridh, och om de båda är lika förtjusta i varandra som i sina efternamn ser jag fram emot att få en inbjudan till ett Granath-Stridhs-bröllop om ett tag. Kärleksfulla granatstrider kan man inte få för många av i vår värld idag!

Framöver väljer jag mina matcher helt på egen hand. Imorgon är mitt val U21-finalen i Malmö, där Europas bästa lammkött gör upp om EM-guldet. Kanske finner jag där något lämpligt motstånd värt att Swanemärka?

Stolpe ut (tillägnad Gische)

Straffläggning & stolpe ut,
sen var den svenska sagan slut.
Matchen var över som på knock,
kvar syntes en ensam syndabock.
Men, hade man varit en man färre,
kunde det slutat ännu värre.
Efter första fyrtiofem var vi överkörda,
först efter pausen blev våra böner hörda.
Det var med pigga inhopp matchen vändes
& tack vare er malmöpågar som hoppet tändes.
Straffa dig inte utan försök att inse,
utan din insats hade det nog slutat 0-3...

Å du, välkommen him till Malmö igen,
här är vi redigt stolta över dig, vår vän.

Dagens insikt

Dagens insikt kom till mig när jag satte mig på tåget hem från jobb och jag fann följande budskap på sätet framför mig: "Haha du e ju sjuk i huvet om du sätter dig här!"

Och jag kunde tyvärr bara hålla med. Förutom att felet inte var valet av plats utan valet av transportmedel. Om man inte redan är sjuk i huvudet så tror jag att ett av de säkraste och snabbaste sätten att bli det är att pendla med just tåg. Läste dessutom i morgonens tidning att "Tågkaos i två år väntar när Malmö C ska byggas om" och att det "blir en utmaning" enligt någon expert. Om man redan nu tycker att det är en utmaning att varje dag chasas runt som virrig boskap mellan sistaminuten-ändringar av spåren och tåg som är sena, hur ska man då stå ut med det som väntar? Enda lösningen är nog att va lite sjuk i huvet... Eller ha en månads semester.

Inlåst med en rögad ål i halvtid

U21EM-matchen mellan Sverige & Serbien igår var den bästa match jag sett på Swedbank stadion någonsin, och då har jag bara missat MFF-GAIS som jag betvivlar kan mäta sig med denna. Den hade allt! Förutom de självklara glädjeämnena som svensk seger och svensk sommar så ingick även följande: generösa serber som slängde in toarulle efter toarulle på plan (Sveriges målis hade nog kunnat få med sig hem en halv årsförbrukning om han velat), vackert klingande och skånskdominerade ramsor från läktaren såsom "ud me packet" (som jag dock personligen tyckte användes vid lite fel tillfälle när en svensk spelare låg skadad och båren var på väg in. Kanske att man skulle kört en engelsk variant "out with the pack" istället, så att inte den stackars svensken skulle kunna tro att det var han som var "packet") och så den serbiska utvisningen som gjorde att två serbiska spelare fick göra mig och mina volontärskollegor på pressläktaren sällskap en bit in i andra halvlek. Inte för att vi pratade med dem, men det var lite som att vi satt på den serbiska bänken ett tag. Det var ingen bra stämning på den serbiska bänken, kan jag meddela.

Ni kan läsa spaltmeter om matchen och dess inramning i alla dagens tidningar så jag tänkte istället berätta om något som hände bara mig. Och en viss rögad ål. Först och främst vill jag poängtera att det hände inget. Jag vill bara ha det skrivet så att ni inte har för stora förväntningar när ni läser vidare.

Första halvlek satt jag bredvid ingen mindre än MFFs egen rögade ål Agon Mehmeti, som var vänlig nog att ge mig ett litet matchreferat av den träningsmatch mot Elfsborg som MFF spelat tidigare under dagen. Efter att ha avjutit detta referat och den första fantastiska halvleken av EM-matchen, smet jag ut några minuter innan pausen för att hinna ta mig bort till pressläktaren där jag skulle hjälpa till resten av matchen, och när jag halvsprungit en bit i gången bakom läktaren kände jag plötsligt hur någon hade tagit rygg på mig. Det var ingen mindre än den rögade ålen och jag gissade att han ville gå på herrarnas innan halva arenan skulle dit för att slippa skriva autografer samtidigt som han uträttade sina eventuella behov. När jag vek av ut genom första bästa öppna utgång så gjorde han dock misstaget att följa efter mig. Ett misstag som ingen som känner mig och mitt lokalsinne hade gjort. Trapprusningen som följde påminde närmast om en tävling. Jag vann med drygt två trappsteg och var först nere. Men bara för att upptäcka att det var en återvändsgränd med två stängda grindar. Det var minst sagt lite pinsamt så på väg upp igen försökte jag förklara att jag bara velat testa hans kondis nu efter träningsuppehållet och för att inte knäcka ynglingen helt lät jag det bli dött lopp på racet upp igen. Väl uppe möttes vi av en ännu större överraskning än vi gjort där nere; nämligen tre låsta dörrar. Antagligen hade någon upptäckt och insett att de dörrarna inte skulle vara öppna och låst dem efter att vi gått in. Medan vi hämtade andan och dunkade för våra liv på dörren frågade jag om han verkligen också skulle gå i pausen? Jag skulle ju bara byta läktare. När jag fick höra att han skulle agera prisutdelare på planen i pausen insåg jag att det var mer än mitt jobb på pressläktaren som stod på spel om vi inte blev utsläppta illa kvickt. Med tanke på de skämt jag hade dragit bara någon timme tidigare hade det inte sett bra ut om jag hittats inlåst med Agon som inte dykt upp till prisutdelningen. Som tur var blev vi dock utsläppta efter någon minut och på rätt väg ner erbjöd jag Agon att få låna min stora himmelsblå hatt att ha på sig på prisutdelningen som kompensation för det jag hade utsatt honom för. Det är minsann inte vem som helst som får låna den hatten. Och inte vem som helst som vill det heller, så han tackade vänligt nej. Och han hann dit.

Semesterhälsning

Idag kom det en mms-semesterhälsning från min gode vän PJ som till synes avnjuter både det ena och det andra i Tyskland. En annan har sju dagar kvar till semestern... och det är sju dagar för mycket. Jag tänker i alla fall fira med något starkare än saft när den väl kommer.

Lurad

Sitter & funderar

som jag så ofta gör,

inser att jag lika ofta

för mig själv förstör.

Det som gör ont

och även oroar,

är valet av bryggor

framför bra broar.

Vi lirar i olika ligor,

men jag trodde ändå på ett lag.

Nu inser jag att den enda som trodde

och lirade, det var jag.

En midsommardröm - eller mardröm?

Midsommar är här igen

& med den en massa drömmar.

I sökandet efter en hjärtevän

lämnas många med ett hjärta som ömmar.

Det är samma sak år efter år;

i jakten på en prins,

plockas sju blommor i skog & snår,

i hopp om en dröm man minns.

Att jag ska plocka nåt i år,

det är bara att glömma.

Det är dags att läka mina sår

& killarnas tur att drömma.

Drömmen var en vacker vy

men till slut vår bro han brände,

så det blir till att sakta bygga en ny

innan han finns där, min själsfrände.

Dubbel förnedring

Inte nog med att de vitryska U21-spelarna blev överkörda på planen med 5-1 häromkvällen. Efter flykten till omklädningsrummet för att duscha av sig kallduschen blev förnedringen nästan ännu värre. Journalisterna som stod och väntade i den mixade zonen kunde nämligen genom det genomskinliga tältet och det fönster som skiljde dem från spelarna se rakt in när dessa gick och tröståt bananer i bara kallingarna. Respekt åt den tredje makten som noterade men inte gjorde mer av detta. Kan dock inte låta bli att spekulera i vad de manliga fotograferna hade gjort om det varit damer istället för herrar i omklädningsrummet. Eller vad någon annan hade gjort om det varit Sveriges lag istället för Vitrysslands...

Eftersom jag inte hann med att fota när spelarna lämnade planen får det bli en bild på den betydligt långsammare ingången.

Dagens fråga

Ibland är saker inte som man ser dem

& ibland ser man dem inte som de är.

Och ibland har man ingen aning om vad det är man ser.
Som med den här statyn som passerades ikväll.

Det enda jag egentligen såg var den guldhalsade svanen i toppen.

* * * * *

För övrigt undrar jag just nu om jag har
rätt bild av fel person eller fel bild av rätt person?

En ovanlig dag på jobbet

Jag hade semester idag. För att jobba.

Helt ok utsikt från dagens arbetsplats:

Dagens tips: 3-1

Det här kommer bli en riktigt bra dag,

solen skiner i Skåne och vinden är vag.

Dessutom U21-landskamp i Malmö idag;

våra blågula gubbar mot ett vitryskt lag.

Sveriges bästa lammkött har laddat ett tag,

med bara en vänsterback lär det bli drag.

81an Swane är ju för 88or svag,

så 3-1 till di gulblåe tippar jag.

En sökande själ

Jag är en sökande själ

rätt säker på vad jag söker,

fast att finna det likväl

är svårt för att jag försöker.

Styr jag mot min regnbåges skatt
genom regn som sol, i alla lägen,
är jag i alla fall garanterad att
resa längs den vackraste vägen.

Jag söker för att finna
målet, som kan va vägen i sig?
Jag reser för att hinna
följa lyckans stig för mig.

Dagens fråga

Hur kommer den här informationen påverka turismen till och köns/åldersfördelningen i Skåne i september?
http://sydsvenskan.se/sport/article442427/Ronaldo-till-Skane.html

Funderar själv på att flytta min semester från juli, hyra ut lägenheten till någon fjortis som söker bra utgångspunkt för hela Skåne och fly landet för att slippa den eventuella invasionen...

Borta bra, men hemresan eller Herbert kunde varit bäst

Givande gig i Göteborg i fredags. Lärde mig bland annat att om man känner sig hemma på Skånegatan, där jag råkade bo, så är man antingen skåning eller kriminell, eftersom Göteborgs största arrest ligger där. Jag bredde genast på dialekten lite och funderade på om gatan fått sitt namn innan eller efter arresten flyttat dit...

Giget kunde ha varit en dröm som gått i uppfyllelse. Stället visade nämligen Sveriges VM-kvalmatch mot Malta i repris och jag trodde ett tag att jag därmed skulle få uppträda samtidigt som Zlatan. Nu är det i och för sig ingen dröm jag haft, eftersom det är så osannolikt att en standupare skulle uppträda samtidigt som en fotbollsspelare, men om jag hade haft den drömmen så hade den kunnat bli verklig på TICK Comedy Klubb. Tyvärr stängde de av TVn så inte ens den obefintliga drömmen fick bli verklighet. Jag kompenserade det med att köra mitt Zlatanmaterial, vilket uppskattades av alla utom en norrman som inte gillade vad Z sagt om den norske spelaren John Carew och en apelsin. Men då vet han nog inte vad som sagts om vänsterbackar...

Hemvägen kunde blivit det bästa med resan, om jag hade stannat till i Båstad där U21-landslaget laddar upp inför EM. Men då jag saknade personlig inbjudan och inte vill bli klassad som stalker, satt jag kvar i den tysta kupén. På en station stormade två kraftigt berusade män in och när någon påpekade för dem var de befann sig, skrek den ena: "Va, är det här den tyska avdelningen?"

Lördagskvällen tillbringades på stammis-stället Grappa på Lilla torg, där jag nöjt konstaterade att snart alla bartendrarna lärt sig vad en "Christer Pettersson" är. Nästa steg blir att införa förkortningen CP, som passar av flera anledningar. Min vän M tyckte tex att jag var just det när han hörde vad drinken innehåller...

Bättrade på brännan i Höllviken idag när den urgullige grannen plötsligt kom förbi och frågade om jag ville bada i hans nya pool. Det hade också kunnat vara en dröm som blev verklighet om han inte hade hetat Herbert, varit 4 år och hans pool lika stor som ett badkar...

Comeback à la Toivonen

Vad jag vet har inte Ola Toivonen hunnit, eller behövt för den delen heller, göra något som kan kallas comeback än, men det var efter att ha läst dagens intervju med denne gamle, fast ändå fortfarande unge, MFFaren som jag blev inspirerad att göra comeback med min blogg. (http://sydsvenskan.se/sport/fotboll/U21-EM/article442453/Stjarnan-aldre-och-forstandigare.html)

Jag fastnade för hur han insiktsfullt ändrat strategi inför sin övergång till PSV jämfört med när han kom till MFF och hur han säger sig inte ta hänsyn till varken omvärldens förväntningar på honom eller vad andra tänker om honom, utan numera tänker han bara på sig själv.

Det låter kanske egoistiskt men är nog egentligen den enda strategin för att överleva idag, om man tror på det man gör. Har man tillräckligt höga krav och förväntningar på sig själv så räcker det.

Precis som Ola inte vill liknas vid Zlatan, som för honom är unik, vill jag inte på något annat sätt dra likheter mellan mig och Ola. Killen är ju blond.

Men avslutningsvis säger jag som Ola:
-Jag är Ola Toivonen, ta mig för den jag är.
Fast med en viss korrigering:
-Jag är Anna Swane, ta min blogg för vad den är.

Det händer plötsligt

Plötsligt händer det enligt Svenska spel,
fast den formuleringen är faktiskt fel.
Däremot kan något hända plötsligt en dag,
efter att mycket annat har hänt ett tag.
Det ena ger alltid det andra,
när vi våra valda vägar vandra.
Jag har haft tijming, tålamod & tur,
nu gav det stolpe in trots en tät mur.
Idag hände det plötsligt mitt på dan:
jag fick mitt drömjobb på hemmaplan.
Nu formtoppning två veckor, sen är jag där.
Kanske nåt då plötsligt händer, och vem vet vart det bär..?

Jag ska bara...

Det är mycket som ska baras,
tills man en dag dödförklaras.

Samtal ska svaras,
sms besvaras,
Facebookstatusar förklaras
& pojkvänsval försvaras.
Konflikter ska uppklaras,
fotografier förvaras,
pojkvännen paras
& pensionspengar sparas.
Tentor ska klaras,
arbeten ansvaras,
brister bortförklaras
& förväntningar motsvaras.
Tid ska undvaras,
under uppenbaras,
bekymmer besparas
& det värsta befaras.
Ungdomen ska bevaras,
åldrandet avklaras,
körkort ogiltigförklaras
& åt pepparn ska det faras.

Det är tid för mig att fara,
till en plats jag aldrig är.
Det är dags att bara vara,
så nu stannar jag just här.

(Men imorn! Först ska jag bara...)

Time to get serious

Jag har förstått att inte alla har förstått alla meningar med mina meningar här. För det mesta har syftet med bloggen bara varit att underhålla, men ibland har jag även med humorns hjälp försökt få fram något annat budskap som jag haft behov att få ur mig. Kan bara beklaga att jag inte lyckats med detta. Känner mig just nu som kejsaren i Kejsarens nya kläder, bara att jag inte har haft några skräddare utan sytt mina kläder själv. Swanen hör dock hemma i en helt annan saga av samma författare, och det är dags för mig att ta på mig min nya skrud och bli så seriös som jag egentligen är.

Tack alla ni som skrattat med mig och åt mig, ty mitt största syfte med bloggen var bara att sprida glädje. Ni som gillat mina dikter kan kika förbi här ibland, det kan hända att jag fortsätter med dem.

Jag låter tre favoritinlägg vara kvar och lämnar er med ett tänkvärt citat. Min Swansång kommer tillbaka, men i andra former...

Most people live and die with their music still unplayed.

They never dare to try.

- Mary Kay Ash

Dagens dikt

Många bollar i sin luft
antas ofta vara bra.
Fast det är väl sunt förnuft
att endast en är bäst att ha?

Många skott på mål
är inte heller alltid rätt.
Inte för att vara snål
men ibland räcker det med ett.

Nu har jag hittat en bra boll
& det är läge att slå till.
Om skottet missar spelar roll
men målet är just vad jag vill.

Gul & blå från topp till tå & bil till behå (men inte helt som matchprogrammet...)

Dagens rosa skor skar sig mot mitt blågula hjärta,

men ett svenskt svettband fick mildra min skoskavssmärta.

Gul & blå var sen det stora temat för dagen,

när två Annor såg U21 spela i Malmö, dock ej Limhamn, på fredagen.
Uppladdning på blå balkong där pasta & mjölk ersatts med banan & senap, båda gula.
Sen svårt val mellan blå & gul bil, för även om inga mercor, så var de knappast fula.

Den gula vann då paraplyet var blått,
och vi körde till stadion, fast vi kunde ha gått.

Fulladdade med falafel (från blå kiosk), blå dryck & blå nagellack,

men saknades gjorde, om än vackra blå läktare, Sveriges bästa & blåaste klack.

Tack och lov full uppställning i alla fall på planen,

med kikarens hjälp hölls full koll på de gulblåa spanen.

Klassisk inledning, inte till R&B, utan Du gamla du fria,

därefter följde någon polsk, dock inte hip hop, kopia.

Inte tvillingar, men som två blågula smurfar och himmelsblå brunetter,
njöt vi extra mycket av både gamla & befintliga MFFares mål & piruetter.

En blev matchhjälte när han kom in & kom fri,
tänk att en dag få skriva den killens blågula biografi.

Att Sverige segrade var ingen skräll.
Annorna firade måttligt, med filmkväll.

Svårt val av film, blå eller gul, på vägen hem,

men i brist på 2,5 män blev det Patrik 1,5.

Segerns söta blåa smak,

satt fortsatt fint med blå öl från flak.
Uppvärmningen är över och även detta avstamp,

nu är det nationaldag & dags för nästa kamp.

Redo för U21

Jag flög med landslaget flygplan idag.
Planet har landat sen länge, men inte jag.


När flygvärdinnan bjöd på dagens rätt,
fick jag sällskap av grabbarna i Sveriges U21.




Lax & lammkött var helt okej,
för en trött & hungrig singeltjej.

Jag somnade så fort vi lämnat stan
& befann mig snart på en helt annan plan.


Där jagades jag till högljudda vrål,
av 22 killar med målet att få mig i mål.
Trots att jag var både liten & rund,
var tjejerna på läktaren gröna av avund.
Fast jag sparkades till hög höjd,
var min tid som boll en ren fröjd.
Sverige hade kontrollen!
Då landade planet, men inte bollen.

Jag väcktes & försökte att agera cool,
men var tvungen att fråga vilken som var Zlatans stol.

Resan mot EM-guldet har inte börjat än,
men Sverige kommer gå långt, jag har det på känn.

Vi är på gång, vi är laddade, vi är tända.
Planen är platt, bollen är rund, allt kan hända.

Jag är redo från topp till tå,
& byter tilllfälligt min himlafärg till gul & blå.

Kom igen nu, det är dags att sopa
mattan med resten av Europa!

Saknaden i MFF

Många fans undrar så fort de vaknar,
vad är det egentligen MFF saknar?

Vi har Sankan i buren
& framför står muren.
En dansk skalle på kanten,
Rolle-Gren med fyrkanten.
Vi har kreatören Labbe,
& Larsson den snabbe.
Kapten Danne på vår mitt,
Phillips fystränare & britt.
Vi har Sveriges bästa klack,
och en ängel som mittback.
Vi har våra brassar,
vi slår snygga passar.
Vi har en ål och Jimmy D x 2
& flera landslagsmän som är himmelsblå.
Vi har Madsen och Borg,
med större hjärta än sorg.
Swedbank stadion & pengar på banken,
ändå saknar vi inte omtanken.
Vi har många meriter,
vi är fleras favoriter.

Vi har ju faktiskt allt kan man tycka.
Varför kan vi då inte i toppen rycka?

Sponsorer spekulerar om slitna sulor,
enligt Zlatan saknar Malmö pungkulor.
Tyvärr är det nåt annat som vi saknar,
nåt som Z har när han somnar och vaknar.
Ty vad vi saknar, är en seger.
(dock har vi en massör som heter Greger)