Trots att jag föredrar att välja mina matcher själv gick jag nyligen med på så kallad matchmaking, då en killkompis insisterade på att han hade hittat en perfekt himmelsblå partner till mig. Han gav killen i fråga mitt namn och nummer, efter att ha bett mig om lov. Det hade känts taskigt att inte ge honom det, med tanke på att vilken idiot som helst kan komma åt den infon på tex internet. Inte för att särskilt många idioter har kommit på det, men så är det i alla fall. Nu har det gått ett tag och jag kan bara konstatera att jag har lyckats med bedriften att bli dumpad av någon som inte ens har raggat på mig, eftersom killen inte har hört av sig. Då det enda han vet är mitt namn och nummer, antar jag att det är mitt namn som inte tilltalat honom. Det har jag inte haft något att säga till om så för en gångs skull behöver jag inte känna att jag gjort något fel.
På tal om namn så är det inget som hindrat två personer som jag i allra högsta grad varit med om att matchmaka, från att träffas. Det är en viss herr Granath & en viss fröken Stridh, och om de båda är lika förtjusta i varandra som i sina efternamn ser jag fram emot att få en inbjudan till ett Granath-Stridhs-bröllop om ett tag. Kärleksfulla granatstrider kan man inte få för många av i vår värld idag!
Framöver väljer jag mina matcher helt på egen hand. Imorgon är mitt val U21-finalen i Malmö, där Europas bästa lammkött gör upp om EM-guldet. Kanske finner jag där något lämpligt motstånd värt att Swanemärka?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar