Bröllopsdags!

Jag fastnade för en lite för fin klänning nyligen. Inte för fin i som för dyr, men för fin för att kunna ha den närsomhelst. Dessutom knallrosa, så man kan inte heller ha den hur ofta som helst. Alltså, en klänning som är bra att ha när rätt tillfälle kommer men som känns onödig att köpa när inget sånt tillfälle finns i kalendern. Men när ett sånt tillfälle väl kommer och man ska ut och panikköpa en klänning så hittar man aldrig en sån här. Så jag köpte den.

Dagen efter fick jag en inbjudan till ett bröllop. Tyvärr inte mitt eget. Det hade kanske varit lite oväntat med tanke på att jag inte träffar någon. Det är min väninna K som är den lyckliga. Jag är också lycklig, för nu vet jag när jag ska ha klänningen och bestyren med att hitta matchande skor och nagellack har börjat.

På hemsidan tillhörande bröllopet signerade jag snabbt gästboken och ställde en för mig relevant fråga: "Kommer det några singelkillar?" Kom sedan på att det är nästan ett halvår kvar och konstaterade att det är rätt pessimistiskt att utgå från att jag fortfarande är singel då. K har dock redan hunnit svara att det kommer minst 3, kanske 4 singelkillar. Inte heller hon har alltså reagerat över att jag förutsätter att jag är singel då, och det samma om de där singelkillarna. Så vida de inte är killar som är i dåliga förhållanden och K räknar med att de är singel till augusti..? Tänk om det är så att vissa av oss i singelträsket har fastnat där?

Det sägs att man måste kyssa en himla massa grodor innan man hittar sin prins. Hur många är egentligen "en himla massa"? Jag skulle vilja veta ungefär hur många jag har kvar...